Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 november 1928 - Fransk antiklerikalism och klerikalism på krigsstigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att dessförinnan ha diskuterats i ministerråd. Tryckningen av
det vidlyftiga aktstycket brådskade, och flera ministrar hade tagit
sommarlov, bland dem Herriot, som i sommar rekreerat sig med att skriva
en bok om Beethoven och för detta ändamål avlagt ett studiebesök i
Berlin. I augusti förelåg budgetförslaget tryckt, och det förefaller
rätt osannolikt, att Herriot ej skulle åtminstone ha genomögnat det
och därvid fått syn på de båda farliga artiklarna. Alldeles otänkbart
är det kanske dock icke, att de undgått hans uppmärksamhet, ty det
dröjde ju hela två månader, innan oppositionsmännen i utskottet
plötsligen i början av oktober upptäckte den hemska komplotten mot
Combes’ livsverk. I alla händelser förmådde ej den första korta, men
mycket hetsiga utskotts- och presskampanjen rubba ministärens
sammanhållning. En kommuniké meddelade, att de båda artiklarna skulle stå
kvar på sin plats i budgetförslaget, att de tre närmast intresserade
ministrarna skulle för kammaren i sinom tid klargöra deras innebörd
och att möjligheten av detalj modifikationer för ingen del vore
utesluten, blott dessa ej strede mot andan i 1901 års lagstiftning.
Upplysningen om att även radikala fäder och faddrar till förslagen
förefunnos dämpade några dagar rätt avsevärt oppositionens
presskampanj, men den har börjat taga upp sig igen och livas nu
ytterligare av vad som hände, då ett monument över Combes den 28
oktober avtäcktes i dennes hemstad Pons. Det ömtåliga uppdraget att
hålla avtäckningstalet hade anförtrotts åt Herriot, och
hedersbetygelsen åt den på katolskt håll hatade Combes’ minne hade inom de
klerikala kretsarna verkat som eld i krut. Omkring en vecka före
monumentets avtäckning utsände biskopen av La Rochelle ett herdabrev,
vari alla Combes’ försyndelser mot kyrkan uppräknades och det till
sist förklarades, att resandet av ett monument över honom vore »ett
trots mot Gud». Proteströrelsen tog fart på många håll, och man
beslöt att fira avtäckningsdagen med uthängande av sorgefanor och
liknande demonstrationer. Några katolska ungdomar gingo längre;
de skaffade sig tillträde till ceremonien och gingo omedelbart efter
Briands tal och täckelsets fall löst på marmorstatyn, som
massakrerades till oigenkännelighet med hammare och hackor. Vid det tumult
som uppstod blev en av de unga våldsverkarna i hastigheten
nedskjuten av en tillskyndande gendarm, och han hyllas nu i högerpresens
som martyr. Combes’ staty förlorade näsa och haka, men därmed
tillfogades måhända även Poincarés välmenta försök att »konsolidera
den religiösa freden i landet» ett dråpslag. Helt nyligen hade Le
Temps kunnat håna antiklerikalerna för att de på sin gamla Rosinante
redo spärr mot utvecklingen. Tidningen profeterade segervisst, att det
ej skulle lyckas »nykartellisterna» att omkostymera 1928 års republik
»à la mode de M. Combes». Stympandet av dennes staty inför ögonen
på den hyllande skaran Combestrogna har med ett slag givit ny fart
åt de gamla dammiga argumenten från seklets första år, och det blev
nu ytterligt svårt för de radikala medlemmarna av ministären att låta
ett par artiklar i ett budgetförslag besegla den återgång från Combes’
system till Waldeck-Rousseaus de före dådet i Pons tyckas ha ämnat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
