Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harmoni och samhällsmakt. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534 ELI F. HECKSCHER
livet som självändamål. I verkligheten sker emellertid motsatsen
i mycket stor utsträckning. Man gör näringslivet eller dess
riktning till förevändning för att betala de däri sysselsatta, i stället
för att sysselsätta dem med sådant som bäst fyller ett behov, med
den betalning detta leder till. Ett av de mest utpräglade exemplen
härpå äro nödhjälpsarbetena för de arbetslösa, en inriktning av
verksamheten icke på det som anses mest behövligt utan på det
som anses mest skickat att tjäna till förevändning för betalning
åt arbetarna. Också protektionismen är något av detsamma;
genom den blir verksamhetens syfte icke att få det mesta
möjliga eller det bästa möjliga för människorna, utan att få
människorna sysselsatta på ett bestämt sätt. Det kommer därigenom
in en oäkthet i den ekonomiska verksamheten som alltid i och
för sig måste vara ovälkommen. Folk måste fråga sig: vad
tjänar det till att göra allt det här, när lika mycket kan
åstadkommas genom att anstränga sig mindre, eller mer kan åstadkommas
genom att anstränga sig i en annan riktning? Det förefaller
därför otvivelaktigt att den ekonomiska verksamheten i största
möjliga utsträckning bör undfly en dylik inriktning och i stället
ta verksamhetens resultat till sin ledstjärna. Blir följden därav
en inkomstfördelning som man icke anser önskvärd, så förefaller
det principiellt sett bättre att efteråt, t. ex. på skattevägen,
omfördela den sålunda skapade inkomsten, framför att från början
inrikta verksamheten med tanke på något annat än dess produkt.
Allt detta har nu mycket stor betydelse för förhållandet mellan
arbetare och arbetsgivare eller, som man också kan säga, för det
ekonomiska företagets inriktning och konstruktion. När
företaget har sin vanliga, privatekonomiska eller »kapitalistiska»
prägel, så bestämmer företagaren-arbetsgivaren verksamhetens
riktning enbart med tanke på avsättningen, d. v. s. på efterfrågan
eller konsumtionen; om efterfrågan vänder sig åt ett annat håll
än som kan tillgodoses av hans redan anställda arbetare, så gör
han sig i motsvarande utsträckning av med dem och anställer
andra. Företagaren-arbetsgivaren är så till vida tjänare åt
konsumtionen eller näringslivets ändamål, och en
företagsorganisation som läte de i företaget sysselsatta arbetarna bestämma över
dess riktning skulle bli en sämre tjänare, så till vida som de
huvudsakligen skulle tänka på att finna sådant arbete som tillät
dem att fortsätta — enkelt uttryckt: därför att de ej kunde eller
ville avskeda sig själva. Men ej blott företagarna-arbetsgivarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
