Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kristen platonism. Av Torsten Bohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTEN PLATONISM 559
Det betänkliga är, att upplösningen av spänningen mellan tro
och förnuft här vinnes blott på bekostnad av gudstankens egen
religiösa väsenshalt. Inges villighet att införa ett sedligt
indifferent moment i gudistanken för att härigenom övervinna tankens
anstöt inför världsledningen visar, att Platonismen hos honom icke
är blott tankeform utan att den rationell-spekulativa inställningen
inkräktar jämväl på det kristna trosiinnehållet, så att
uppenbarelsen hotar att övergå i en idealistisk metafysik i Platons anda och
religionen överhuvud att förvandlas till en filosofi med anspråket
att inne-sluta en tankens alla frågor tillfredsställande livs- och
världsförklaring.
Också med avseende på uppfattningen av det onda leder den
rationell-spekulativa inställningen till en vis.s omformning av den
specifikt kristna grundsynen. Utifrån sina platonska förutsättningar
gör Inge gällande, att den empiriska verkligheten lider brist på
realitet i sammai mån den lider brist på ett evigt värdeinnehåll.
Men är det icke motsägande, måste man fråga, att tala om ett
mer och mindre med avseende! på verkligheten, en högre och
lägre grad av realitet? Gäller icke här alternativet verklighet eller
icke-verklighet? Då den empiriska verkligheten ur religiös
synpunkt gärna betecknas såsom »lägre» verklighet i förhållande
till det evigas värld, hänför sig bestämningen lägre egentligen
icke till frågan om det empiriskas verklighetshalt utan till frågan
om de värden, som häfta vid denna eller1 för vilka den framstår
såsom bäraren. Men emedan all ofullkomlighet enligt Inge
betyder frånvaro av verklighet, kommer följdriktigt synden och det
onda att förlora sin positiva bestämdhet av en viljans aktiva eller
tröga motsättning till Guds heliga vilja och att reduceras till något
blott negativt. Och även om det onda samtidigt tillerkännes så
mycken positivitet, att det framstår såsom ett verkligt motstånd,
som den goda viljan alltjämt har att övervinna, så visar sig likväl
också denna tankegång hos Inge leda till upphävande av den
absoluta motsättningen mellan det göda och det onda; det onda
erkännes nämligen härvid uttryckligen såsom en nödvändig
betingelse för den goda viljans utveckling och stärkande i tidens
värld, en tankegång som oundvikligt leder till att också det
onda — i strid med den kristna grundsynen — måste tillerkännas
ett relativt värde och såtillvida upphör att vara ett ont.
Med avseende på de eviga idéernas förhållande till det
mänskliga gemenskapslivet saknas visserligen icke utsagor av Inge, en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
