Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Till Lamarcks minne. Av Erik Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
således först vid nära 50 års ålder beträdde, sin världshistoriska
insats.
Efter denna tid förflöt Lamarcks liv i stillhet. Någon lysande
personlighet var han aldrig och, på grund av orsaker som
senare skola beröras, fick hans forskning icke den helgjutenhetens
prägel, som imponerar på samtiden. Denna skänkte i stället
sin beundran åt den lysande Cuvier, som blev ett orakel i
biologiska frågor, och vilkens omdömen om Lamarck inte voro i allo
förmånliga. Dessutom voro och förblevo Lamarcks yttre villkor
städse tryckta. Hans son har i ett bevarat och publicerat brev,
som för övrigt andas den mest oreserverade beundran för fadern
som vetenskapsman, framhållit att han för forskningen
försummade sina plikter som familjefar. Det vill alltså synas som om
han inte varit vidare skötsam; å andra sidan säges att han
samlat ett litet kapital, som visserligen senare förlorades genom
olyckliga spekulationer. Dessutom hade han en hel hop
familjebekymmer. Han var flera gånger gift — fyra är den vanliga
uppgiften, men hans son säger tre — och alla hans äktenskap
upplöstes genom döden. Han hade fem söner, av vilka bara
en, den nyss anförde, som var byggnadsingenjör, tycks ha blivit
något av. Tre döttrar hade han även, av vilka två, som helt
ägnade sig åt att vårda hans ålderdom, beredde honom hans
största lycka. Med deras hjälp arbetade han, ehuru blind under
det sista årtiondet av sitt liv, oförtrutet intill sin död.
Lamarck har på tre områden gjort en betydande insats i
biologiens utveckling: som botaniker, som evertebratsystematiker
och som spekulativ naturfilosof. Lamarcks franska flora var ett
för sin tid ypperligt arbete som ännu i vår tid torde av
forskningen beaktas. Av stort intresse som förebud till hans senare
härstamningsspekulationer är den skarpa kritik han
inledningsvis ger linnéanismen. För Linné personligen hyser han städse
stor respekt, men hans stränga systematiska regler underkännas
i ordalag som vittna om Buffons inflytande. Systemet är, säger
Lamarck, i själva verket ett erkännande av människans
svaghet. Naturen böjer sig icke för de regler man vill upprätta för
dess alsters utveckling; ömsom genombrytas reglerna, ömsom
skapas avskuggningar som inte kunna iakttagas och som trotsa
varje indelning, »naturen med ett ord förkastar klasser och
familjer och motsäger över allt även de minst invecklade arterna».
Trots denna reservation, som för övrigt i senare verk upprepas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
