Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1930 - Regeringen och försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 61
år 1925 överhuvud taget skall vidmakthållas eller om den ytterligare
nedrustningen genom materielbrist skall fortsättas.
En fråga om effektiviteten är ävenledes i hög grad spörsmålet om
ersättningsreservisternas handräckningsdagar. Så mycket har redan
ordats i denna sak, att det borde vara klart för alla och envar,
hurusom våra till linjetjänst uttagna värnpliktiga måste fullt frigöras
från varje slag av handräckning, om med den nu till orimlighet
förkortade utbildningstiden ett ens någorlunda godtagbart resultat skall
kunna uppnås. På vad sätt de år 1925 givna, högtidliga löftena härom
i verkligheten infriats är emellertid väl känt och kan lätt fastställas
vid ett besök å vilket som helst av våra regementen, där bristen på
handräckningspersonal under varje tid av året överallt gör sig på
många sätt kännbar. Ersättningsreservisternas tjänstgöringstid, en
gång minskad till 90 dagar, har numera dessutom sänkts till endast
60 dagar, varigenom effektiviteten i deras arbete naturligtvis ytterligare
nedgått. Riksdagens motvilja mot att bevilja tillräckligt antal
tjänstgöringsdagar bottnar sannolikt i en mer eller mindre fullständig
okunnighet om de uppgifter, vilka åligga denna del av
värnpliktsklasserna. Måhända skulle en omsvängning i uppfattningen kunna
vinnas, om man besvärade sig med att undersöka vilka värden som
t. ex, gå förlorade genom att kasernvården i många fall måste på
ett högst oekonomiskt sätt efterlåtas, annat att förtiga.
Då försvarsministern nu framkommit med förslag att för vården
av de militära förråden liksom för mathållningen — i samband med
en föreslagen ökad övergång till det s. k. individuella
utspisnings-systemet — taga i bruk civil personal, har för det kommande
budgetåret en i viss mån olika beräkningsgrund kunnat anläggas vid
tillmätandet av behovet handräckningsdagar. I propositionen är detta
antal emellertid så snävt tillpassat, att en ytterligare minskning
endast skulle komma att medföra en direkt försämring av de till
linjetjänst uttagna värnpliktigas utbildning, en utveckling, vilken som sagt
icke är något annat än en fortsatt och skärpt nedrustning.
Ett spörsmål, vilket för försvarskraftens bevarande i någorlunda
skick är av den allra största betydelse, är om den sammansmultna
reservstatens förnyelse. De år 1925 beslutade kategorierna av befäl
på övergångsstat ha hastigt minskats. Synnerligen väl motiverade
skäl föreligga för begynnandet av en successiv förnyelse. Ett första,
visserligen mycket litet steg har av försvarsministern tagits i förslaget
till årets riksdag. I övrigt fäster man sig med avseende på den
militära personalens ekonomiska förhållanden mest vid det som icke
återfinnes i propositionen. Särskilt anmärkningsvärt är, att den sedan
länge aktuella frågan om tillfällig löneförbättring för äldre
subaltern-officerare icke heller denna gång förts fram i försvarsministerns
förslag. De sistnämnda spörsmålen äro emellertid av sådan räckvidd,
att de kunna kräva sin särskilda behandling.
Det gäller nu närmast att se, om riksdagen kommer att behandla
försvarsministerns högst blygsamma förslag ur saklig synpunkt eller
om man, »i avvaktan på utredning», vill låta den automatiska ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
