Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1930 - Regeringen och försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 DAGENS FRÅGOR
De tre försvarsfrågor, vilka vid fjolårets riksdag tilldrogo sig den
största uppmärksamheten, återkomma även i år. Det är förslagen
om försvarets centrala ledning, om artillerimaterielen och om
ersättningsreservens handräckningsdagar.
Vad det första av dessa spörsmål angår, har det trängande behovet
av nyorganisationens genomförande allt tydligare trätt i dagen. Den
kritik, som förra året riktades mot den då framlagda propositionen,
har medfört, att till förslaget av i år fogats instruktionsutkast för
de olika försvarsgrenarnas »centrala ledning». Försvarsministern har
därmed velat undanrödja den oklarhet, som eljest kunnat förekomma
beträffande samarbetet inom dessa försvarsgrenar mellan stab och
förvaltning, alltså mellan den militära och den teknisk-ekonomiska
ledningen. I alla sina huvuddrag är emellertid förslaget
överensstämmande med fjolårets; att anteckna är dock, att benämningen
»generalstaben» bibehållits i stället för det förra året föreslagna namnet
»härens stab». En del spörsmål beträffande en högst nödvändig
förstärkning av militärläroverkens lärarepersonal har dessutom utbrutits
ur förslaget om den centrala ledningen, varigenom ett antagande av
detta senare skulle medföra en bestämd kostnadsminskning. Då
försvarsministern dessutom i en synnerligen väl avvägd motivering
framhållit de bestämda fördelarna med förslagets genomförande, må man
hoppas, att riksdagen i år låter sig övertygas om nyttan av ett
beslut i den av Kungl. Maj:t angivna riktningen. Varje anslagspost är
emellertid så noggrant vägd och tillmätt, att en rubbning av någon
del av förslaget lätt skulle åstadkomma en sådan försämring, att
befälsförhållanden m. m. bleve värre än nu, vilket sannerligen icke vill
säga litet.
Frågan om vår åldriga artillerimateriels förnyelse gav likaledes
starkt genljud i diskussionen omkring fjolårets riksdag. I sak
framhölls tydligt nog, att våra nuvarande artilleripjäser ingalunda hålla
måttet vid en jämförelse med andra staters. Särskilt påvisades den
orimligt korta skottvidden, vilken skulle möjliggöra för en eventuell
motståndare att fullständigt oskadd i lugn och rö skjuta in sig mot
våra batterier och tysta dem, utan att de å sin sida med ett enda
skott skulle kunna nå fram i närheten av de fientliga ställningarna.
Anslagskraven till fjolårets riksdag berörde emellertid icke någon
nyanskaffning, vilken ju givetvis skulle kraft avsevärda belopp, utan
allenast anställande av vissa försök för utrönande bland annat av
möjligheten till modernisering av den nuvarande materielen. I
stället för de till en nyanskaffning erforderliga sextio miljonerna begärdes
förra året sålunda endast 380 000 kronor. I år har försvarsministern
ställt sina anspråk ännu lägre; endast 250000 kronor begäras. Det
är sålunda endast de allra första, nödvändiga försöken, som nu
ifrågasättas. Saken går i vart fall icke att komma ifrån; förr eller senare
måste medlen ställas till förfogande. Det är här icke blott frågan
om effektivitet utan helt enkelt om brukbarheten av och
möjligheten att använda ett högst viktigt truppslag. Här gäller det för
riksdagen att taga ställning till, om den beskurna organisationen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
