Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1930 - Andra likvideringskonferensen i Haag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 DAGENS FRÅGOR
vecklade och speciella de flesta förhandlingsärendena där voro. Det
torde mer än väl räcka med några karakteristiska smådrag och
allmänna antydningar.
I motsats mot fjolårets nervösa Haagkonferens hade den nu
avslutade nästan genomgående en idyllisk prägel, vartill ej minst bidrog,
att den genom diplomatiska meningsutbyten och tekniska
expertförhandlingar var ojämförligt mycket bättre förberedd än sin
föregångare. Den sträve Snowden var denna gång nästan idel solsken, och
när i han vid ett par tillfällen anslog barska tonfall, så var det ej som
i fjol mot lättretade fransmän och italienare utan mot tyskarna och
de med varandra i talför omedgörlighet tävlande östeuropeiska
delegaterna. Tardieu ledde på franska sidan utan att Briand någon enda
gång framträdde i första planet, men Glemenceaus forne vapendragare
var nu till ytterlighet saklig och hövlig. Den nye tyske
utrikesministern Curtius uppbar på ett lyckligt sätt Stresemanns traditioner,
och hans kollega finansministern Moldenhauer visade sig vara en
smidig underhandlare. Den ende riktigt bullersamme bråkmakaren var
tyske riksbankspresidenten d:r Schacht, men han hade på förhand
avböjt ett delegeradsuppdrag, och den bomb han kastade i form av en
vägran å tyska riksbankens vägnar att vara med bland Baselbankens
aktionärer kreverade alltför långt från förhandlingsbordet för att
åstadkomma den förödelse några pessimister i första ögonblicket
befarade. Curtius och Moldenhauer läto honom eftertryckligt förstå, att
de ämnade med eller mot honom skrida till den vinkande
uppgörelsen, och han slog då nästan omedelbart till reträtt, så att »episoden
Schacht» kunde från konferensförhandlingarna avföras till de inre
tj^ska stridernas område. De egentliga förhandlingarna föregingos
denna gång av en rad kärleksmåltider, vid vilka Tardieu plötsligt
upptäckte, att han och hans kollega, den joviale finansministern Chéron,
en gång i tiden varit studenter i Bonn för en termin, till på köpet
samtidigt med Curtius och Moldenhauer. Detta älskvärda sätt att skapa
god förhandlingsstämning kan förtjäna sammanställas med
skadeståndskonferensen i Spä för tio år sedan, då de tyska delegeradena
infördes till förhandlingsbordet som en skock anklagade förbrytare och
ingen av herrar ententeombud räckte dem handen. Rättvisligen bör
dock annoteras, att Tardieu vid ett tillfälle höjde rösten till några skarpa
repliker om underhandlingssvårigheterna, men dementisvampen
anlitades genast för att sudda över vad som då förekommit och väl främst
varit avsett för nationalistkonsumtion i franska deputeradekammarens
korridorer. Parlamentariska hänsyn dominerade säkerligen också, när
Tardieu senare drog fram sanktionsfrågan och insisterade på att man
skulle antaga en rad bestämmelser om sanktioner för det fall, att
Tyskland med berått mod och utan nödtvång satte sig över
Young-planens skadeståndsbestämmelser. Versaillesfredens artikel 430 fanns
ju alltid att tillgå, men detta vapen hade hunnit bli en smula rostigt
och förlorat sitt handtag i och med att den beryktade
skadeståndskommissionen genom Youngplanen begravts i stillhet. Särskilt från
engelskt håll hade påvisats den praktiska olägenheten av att rota i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
