Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 april 1930 - Katolskt och protestantiskt hos Sigrid Undset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 223
detta är det honom dock ännu knappast möjligt att bibehålla och
praktiskt genomföra den övertygelse han i ett ögonblick av inre plötslig
upplevelse vunnit. Då boken slutar, har han ännu icke tagit något
avgörande steg, fastän han själv i sitt inre erfar den oerhörda styrkan
hos den andliga makt, som han halvt på lek, halvt av nyfikenhet kommit
att närma sig.
Det förefaller, som om författarinnan knappast ens bekymrat sig
om att göra sannolikt, att den religiösa utveckling hon tecknar
försiggår inom Paul Selmers ytliga och trånga intellekt. Man kan icke
ett ögonblick misstaga sig på tonfallet: det är Sigrid Undset själv som
talar och vittnar om sin övertygelse, då hon skildrar Paul Selmers
tankar. Det är hon som erfarit och betvingats av det eucharistiska
undrets mystik, och det är i hennes öron som den katolske prästens
försvar för celibatet återklingat. Hennes diktade gestalt står på ett
helt annat och vida lägre plan än det, där problem sådana som dessa
ha livsavgörande betydelse. Hon vill emellertid ha fram vad som
ligger henne om hjärtat och frågar därför litet efter om den psykologiska
motiveringen är acceptabel eller ej. Man märker detta särskilt på det
bryska sätt, varmed hon sopar undan det i konstnärligt intresserade
kretsar ofta gängse talet om den katolska gudstjänstens
stämningsrikedom och estetiska dragningskraft. En dylik synpunkt, vilken
naturligtvis för en vek och lättpåverkad individ som Paul Selmer skulle
haft den största betydelse, vill Sigrid Undset icke höra talas om.
Tvärt om betonar hon med skärpa det enkla, snarast tarvliga och
smaklösa i de katolska kyrkornas inredning, de banala, i billig
barockstil hållna prydnaderna och de onyanserade grella färgerna. Hon vill
icke framställa sin religion som lockande för subtila estetsjälar. I
hennes teckning av katolicismen genljuder Brands ord: Det er viljen
som det gselder! Hon har något av fanatikerns iver att visa, att hon
beundrar just det som för ett vanligt sinne förefaller mest frånstötande.
Starkast kommer detta fram i Randi Almes historia. Hon är en ung
flicka, som efter en uppväxttid i skepsis och likgiltighet av inre
övertygelse gått över till katolicismen och som efter några års intensivt
trosliv känner sig tvingad att offra sitt liv i ett. kloster. Den scen,
då Randi, beledsagad av två äldre nunnor, i fullt medvetande om att
hon med saknad och vemod säger livet farväl, reser från Gare de
Lyon för att börja sitt novitiat och Paul Selmer ser henne för sista
gången, är i sin oblidkeliga skärpa karakteristisk för Sigrid lindsets
sätt att fatta det religiösa problemet. Hon vill icke mildra, icke
försköna, tvärt om ställer hon valet med hänsynslös uppriktighet. Liksom
Brand känner hon sin uppgift vara att kämpa mot »Ackordens Aand».
Mot denna med vördnadsfull beundran skildrade katolska religion
av plikt och hängivenhet ställer Sigrid Undset det moderna
protestantiska samhället. Det är icke precis de vackraste egenskaper hon
tilllägger detta. Representant för dess åskådning är den unge pastor
Halstein Garnaas, som har munnen full av klingande fraser om modern,
humaniserande omvandling av religionen men som i realiteten icke
erkänner en enda fast punkt i dess grundsatser. Det är icke för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
