Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 april 1930 - Katolskt och protestantiskt hos Sigrid Undset - Mördarens hjältegloria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 DAGENS FRÅGOR
fattarinnans mening att skildra honom sympatiskt. Hon vill snarare
göra honom frånstötande, vill ha fram hans ytlighet och hans väjande
inför svårigheterna, vill betona hans bekvämt kringgående ställning
till trosfrågorna. Detsamma gäller de övriga protestantiska prästtyper, som
skymta i bokens persongalleri. På denna punkt är det som Sigrid
Undset helt och fullt lägger i dagen sin ståndpunkt till det problem
hon behandlar. Hela hennes bok har kommit till för att hon skall få
tillfälle att ställa i skarp relief kontrasten mellan vad hon vördar och
vad hon avskyr. Gymnadenia är ett konglomerat av två böcker: en
modern samhällsroman och en starkt personlig bekännelseskrift.
Därav dess inre splittring och dess bristande jämnvikt. Ty att söka
göra den motsatta ståndpunkten rättvisa är något som icke alls ingår
i författarinnans avsikter. Hennes polemik är föraktets, ibland också
hatets. I detta hänseende står hon på alldeles samma plan som Ibsen
i Brand. Däremot avviker hon påfallande från den polemiska metod,
som kommer till synes exempelvis i den av jesuiterna ledda, ofta
synnerligen intressanta tidskriften Stimmen der Zeit. Möjligt är väl
också att man på katolskt håll ställer sig en smula kritisk i fråga om
nyttan av hennes aktion. I varje fall vill det synas som om hennes
författarskap i konstnärligt hänseende skulle vinna betydligt på att icke
vidare kombineras med konfessionell polemik.
En notis har nyligen gått genom dagspressen utan att
göra så mycket väsen av sig. Den hade att förmäla, att
mördaren i Sarajevo inrangerats i den mångskiftande skaran av
mänsklighetens heroer. Svaga ansatser i denna riktning ha några gånger
efter kriget förnummits. Den oförtjänta framgång, som kommit vissa
av hans och hans mördarekumpaners dunkelt fattade idéer till del,
har tagits till intäkt för synnerligen primitiva »Ehrenrettungs»-försök,
som hittills dock liksom skytt offentlighetens fulla ljus.
Sarajevomördarens nu skedda proklamering till jugoslavisk folkhjälte har
visserligen ännu ej erhållit fullt officiell sanktion, men det är knappast
något tvivel om, att åtgärden har vidsträckta sympatier i landet. Man
följer härvidlag endast en tradition från tiden före världskriget, då de
serbiska förövarna av en serie attentat mot österrikisk-ungerska
myndighetspersoner brukade bli föremål för liknande hedersbetygelser.
Den 2 februari hölls i Sarajevo en högtidlighet på platsen för 1914
års attentat. Det var icke en sorgemässa för de oskyldiga offren, den
österrikisk-ungerske tronföljaren och hans gemål. Den roll de spelade
söker man i det nutida jugoslaviska konungariket glömma. En
minnestavla, som de österrikiska myndigheterna ägnat dem, har efter kriget
under den nya regimen avlägsnats. Nu gällde högtidligheten mördaren,
den unge bosniske nationalisten Gavrilo Princip, till vars förhärligande
en minnestavla över dådet avtäcktes. Tavlan var av svart marmor
och försedd med följande inskription, som nu i gyllene bokstäver
lyser åskådaren till mötes: »På denna historiska plats har Gavrilo
Princip bebådat friheten på Vidovdan (S:t Vitus-dagen) 15/28. 6. 1914».
Högtidlighetens karaktär kan icke bättre anges än med några direkta
Mördarens
hjältegloria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
