Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Till frågan om »Krigets natur» och det ekonomiska kriget. Av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professionell solidaritet, som kunde omfatta även motståndaren, hände
det understundom, att man kämpade tämligen sine ira et studio,
vilket naturligtvis innebar vissa möjligheter för krigets
humanisering. Det berättas ju om kondottierarméerna i renässansens
Italien, att de kunde utkämpa fältslag, som varade hela dagar,
utan att en enda man stupade, och fransmännens bekanta rop till
engelsmännen vid början av slaget vid Fontenoy: »Messieurs les
Anglais, tirez les premiers», vittnar också om förhållanden, som
betydligt skilja sig från senare tiders. Det är sant, att de relativt
behagliga umgängesformer, som rådde mellan de stridande
arméerna inbördes, ofta förenades med den hårdaste framfart mot
den fredliga befolkningen, men sedan man kommit underfund med
att ett strängare upprätthållande av disciplinen låg i krigföringens
eget intresse, blevo förhållandena även i detta avseende
förbättrade. Gustaf Adolfs krigsartiklar utgjorde som bekant det första
exemplet härpå, men om dessa under 1600-talet bildade ett
lysande undantag, så synes däremot krigets humanisering ha
skridit raskt framåt under 1700-talet, och man har det intrycket, att
1700-talets krig icke hade allt för djupt ingripande verkningar
för de därav berörda länderna. Allt detta gör det begripligt, att
en uppfattning kunde uppstå, enligt vilken krig var något, som
fursten hade att sköta med hjälp av sina för ändamålet anställda
funktionärer, varemot folket borde lämnas utanför.
Och liksom Rousseaus teori kan förklaras ur tidsförhållandena,
så kan också Portalis’ proklamering av samma teori vid den
franska prisdomstolens öppningssammanträde 1801 förklaras av
de då rådande tidsomständigheterna. Man måste nämligen komma
ihåg att revolutions- och Napoleonskrigen utgjorde det sista
skedet av en mer än sekellång, nästan oavbruten kamp mellan
England och Frankrike om herraväldet över havet och i kolonierna.
I den långa raden av krig från omkring 1690 till 1815 bildade
denna fransk-engelska kamp om herraväldet till sjöss det
konstanta, genomgående inslaget; och härunder utvecklade sig
också en motsättning mellan de båda makternas ståndpunkter
i fråga om sjörätten under krig, i det att Frankrike, som från
början snarare hade tillämpat hårdare metoder i sjökriget än
England, så småningom, när England alltmer och mer visade
sig som den övermäktige motståndaren till sjöss, började uppträda
som förkämpe för de neutralas rättigheter och en mildring av
handelskriget; det är dessa från början i högsta grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
