Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Till frågan om »Krigets natur» och det ekonomiska kriget. Av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
praktiskt-politiska motsättningar, som än i dag gå igen i de båda ländernas
folkrättsliga litteratur.
Vad nu särskilt de neutralas rättigheter beträffar, så är det att
märka, att själva neutralitetsbegreppet och de neutralas både
rättigheter och skyldigheter ännu på 1600-talet voro av en
synnerligen obestämd och elastisk natur, och de neutrala fingo sitta hårt
emellan icke minst i sjökriget, vilket ju ursprungligen hade ett
starkt tycke av sjöröveri. Dock hade redan tidigt särskilt hos
de handelsidkande nationerna en strävan gjort sig gällande att
utbilda regler, som under krig skulle tillförsäkra dem en mera
tryggad ställning i egenskap av neutrala. De viktigaste av dessa
regler voro de, som innefattades i Consolato del mare,
en på 1300-talet verkställd kodifikation av sjörättsliga regler,
vilka utbildats i Medelhavsländerna under de därvarande stora
handelsstädernas inflytande. Dess ledande princip med avseende
på sjökrigsrätten var, att fientlig egendom fick beslagtagas, men
neutral egendom skulle vara fri, och detta kom till uttryck i
reglerna att fientligt gods fick beslagtagas på neutrala fartyg,
men neutral egendom å fientliga fartyg skulle vara fri. Det är
tydligt, att utgångspunkten för dessa regler är den i det dåtida
sjökriget härskande krigsbytessynpunkten, varemot det moderna
handelskrigets rent militära aspekt, som framför allt kommer till
uttryck i kontrabands-begreppet, för dem är främmande.
Consolato del mare vann mycken auktoritet och ansågs åtminstone i
princip bilda grundvalen för den engelska sjökrigsrätten; i vad mån
dess regler vunno allmän tillämpning, torde vara osäkert. Många
stater gingo otvivelaktigt vida hårdare fram mot den neutrala
handeln, än Consolato del mares regler medgåvo. Detta gäller
icke minst om Frankrike, som under 1500- och 1600-talen och
även senare baserade sin sjökrigsrätt på den s. k.
infektionsteorien, som innebar, att även neutralt gods konfiskerades på
fientliga fartyg, och att om fientlig egendom fraktades på ett
neutralt fartyg, så konfiskerades icke blott denna egendom utan
även den övriga lasten och själva fartyget.
Det torde varit särskilt mot denna franska praxis, som principen
»fritt skepp gör fritt gods» vände sig, då den första gången
förekom i en mellan Holland och Frankrike på 1640-talet avslutad
traktat; den infördes på 1600- och 1700-talen i en mängd
traktater. Däremot blev regeln aldrig, eller åtminstone aldrig före
Parisdeklarationen 1856, en allmän folkrättslig regel, på vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
