Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Till frågan om »Krigets natur» och det ekonomiska kriget. Av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillämpning någon nation kunde göra anspråk utan stöd av någon
traktat. Nu är det att märka, att regeln »fritt skepp gör fritt
gods» i traktaterna konstant var förknippad med ett undantag,
nämligen att krigskontraband, således varor, som av fienden kunde
brukas för krigföringen, fick beslagtagas även å neutrala fartyg.
Begreppet krigskontraband var visserligen icke förut okänt, men
det var som ett komplement till regeln »fritt skepp gör fritt gods»
som rätten att beslagtaga kontraband nu fick sin stora betydelse.
Och därmed var ett nytt moment infört i sjökrigsrätten, som
tillika innebar en högst betydelsefull motivförskjutning i
förhållande till Consolato del mares regler. Under det att dessa
sistnämnda hade utgått från krigsbytessynpunkten, den synpunkt
enligt vilken sjökrigets syfte varit att rikta sig på fiendens
bekostnad, så fullföljde beslagtagandet av kontraband det rent
militära syftet att hindra fienden att erhålla vad han behövde för
krigets förande och dymedelst försvaga hans motståndskraft.
Krigen mellan England och Frankrike gåvo emellertid
upphov till ännu en regel, som i den engelska sjökrigsrätten kom
att spela en utomordentligt betydelsefull roll, nämligen den s. k.
regeln av 1756. Denna hade sina förutsättningar i det äldre
koloniala systemet, som innebar att moderlandet exploaterade
sina kolonier genom att för sig monopolisera handeln på desamma.
När nu Englands övermakt till sjöss växte för varje nytt sjökrig
och när dess flottor under sjuåriga kriget behärskade världshaven
och sopade bort den franska handelsmarinen därifrån, blev
följden naturligtvis att Frankrike blev avskuret från sina kolonier.
I denna situation vidtog Frankrike det exceptionella steget att
temporärt för det pågående kriget öppna sjöfarten mellan
Frankrike och de franska kolonierna för holländska fartyg. Då
förklarade England, att de holländska fartyg som deltogo i denna
handel voro att anse som införlivade med den franska
handelsflottan och skulle behandlas på samma sätt som denna, och när
Frankrike sedermera tog det ytterligare steget att öppna handeln
på sina kolonier för alla neutrala staters fartyg, formulerade
England regeln mera generellt så, att de neutrala ej få i krig inlåta
sig på en handel, från vilken de varit utestängda under fred.
Sin största betydelse fick 1756 års regel såsom det direkta
upphovet till principen om den fortsatta resan.
Framför allt under revolutions- och Napoleonskrigen, men även
tidigare sökte nämligen de neutrala kringgå 1756 års regel genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
