Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Pelle Molin och Norrlandsskildringen. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik Modin juni 1891 formas till en klart medveten
provinsialism; han vore, säger han, »den förste ångermanländingen,
åtmistone i åskådning».
Från förbindelsen med Johan Tirén daterar sig alltså
uppkomsten av Molins nationella provinsialism, övergången till den
Björnsoninspirerade period, vars första uttryck är lappberättelsen
Sjul. I och för sig är ju utvecklingen från Tirén till Björnson
mycket närliggande och naturlig. Och att gången varit just denna,
intygas också direkt av novellen, där en av scenerna, som Attorps
visat, har sin utgångspunkt i en Tiréntavla, föreställande en rad
renar som klättra uppför en fjällbrant, »medan från en
dominerande höjd han och hon och hunden vaka över hjorden». Men
ändock ligger det intressanta icke i denna detaljlikhet som sådan
utan i dess vittnesbörd om att Molin här befinner sig på de typiskt
Tirénska vägarna; han har varit till den grad lydig mot mästaren,
att han som sin första poetiska domän valt just den av honom
odlade.
Om man med Molins estetiska utgångspunkt i minnet övergår
till hans senare uttalanden om berättelsen, torde man komma
konceptionen ett steg närmare. Attorps hävdar med rätta, att
novellen till en del skrivits för att hjälpa lapparna, som denna
tid voro utsatta för förtryck, och hänvisar som närmaste
utgångspunkt till några notiser och en ledare i Hernösandsposten.
Därvid är emellertid att märka, att lapparnas nöd vid
ifrågavarande tidpunkt var en riksbekant historia, en av de viktiga
angelägenheterna vid 1891 års riksdag. Att Molin själv haft full
insikt om affärens större proportioner, framgår också med all
tydlighet av hans yttrande i ett viktigt brev 1896, citerat i
inledningen till Ådalens poesi, att han hade velat skriva en
lapproman, varmed han litterärt skulle slå igenom, och ytterligare
tänkte stegra verkan genom tidningsartiklar. Det skulle bli ett
nödrop och ett härskri för lapparna i den vildaste och
originellaste bok, som skrivits på svenska. »Så kunde norrmannen i
Ljusnedal (Härjedalen) icke hålla sig i skinnet. Renstölderna
blevo allt tätare, våldet allt större. Det blev offentligt bekant.
Aftonbladet sände dit en korrespondent. En lapplagskommitté
nedsattes» etc. Och med denna offentlighet kring det hela var
hans poetiska plan fördärvad.
Det är säkerligen icke nödvändigt att ta denna framställning
fullkomligt efter orden. Man kan exempelvis påpeka, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
