Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Dagens frågor - Hr Hamrins budget och hr Ekmans politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Den 16 januari.
Alltsedan Thorssons dagar har en svensk
finansministers budgets ar b et e omgivits med ett
halvt legendariskt skimmer. Den partitrogna pressens beundrande tillrop
och applåder ha varit ägnade att väcka föreställningen om att en
finansminister — givetvis endast om han tillhör »vårt» parti! — är föga mindre
än en trollkarl, som utför otroliga konststycken när det gäller att få
budgeten att balansera, hindra skattehöjningar o. s. v. I motståndarepressen har
det naturligtvis låtit annorlunda, men det synes dock även där räknas som
god ton att relativt aktningsfullt omnämna finansministerns
ansträngningar.
Föreställningen om en finansministers svåra uppgift i budgetarbetet är
åtskilligt överdriven. I ett land som Sverige, där statsfinanserna äro sunda
och inkomsterna låta sig tämligen exakt beräkna och där upplåningen är
begränsad till kapitalanskaffning till statens produktiva företag, behöver
finansministern icke vara någon trollkarl för att få ihop en budget. Allting
är väl förberett. De beräkningar av statsinkomsterna, som riksräkenskap
s-verket verkställer med utomordentlig precision, giva finansministern allt
vad han behöver veta och utgöra i fortsättningen av budgetarbetet den fasta
grund, på vilken både regering och riksdag bygga. I vanliga fall finnas
både marginaler och reserver att räkna med om inkomsterna skulle sjunka.
Det kommer sedan an på finansministerns fasthet och personliga
auktoritet, om han gentemot sina kolleger och inför riksdagen skall lyckas hävda
den statsfinansiella politik, som överensstämmer med konjunkturläget och
skattebetalarnas intressen, vilkas specielle målsman inom konseljen
finansministern får anses vara. Det är inte alldeles säkert att den uppgiften är
lättare i goda tider än i dåliga. När statsinkomsterna sjunka får alltid
finansministern ökad makt; i tider av rikligt flödande statsinkomster få
däremot hans kolleger och riksdagens motionärer lätt övertaget i dragkampen
mellan deras alltid »välgrundade» anslagskrav och finansministerns
pliktmässiga sparsamhetssträvanden.
I år är det emellertid finansministern som har övertaget. Efter en rad av
budgeter i de goda konjunkturernas tecken visar årets finansplan bilden
av stagnerande eller sjunkande statsinkomster. De goda åren äro förbi. De
ha emellertid efterlämnat icke endast ett ljust minne utan också en mycket
reell kvarlåtenskap i form av kapitaltillgångar, vilka nu komma väl till
pass för att täcka det underskott i budgeten, som trots kraftiga
nedskärningar i anslagskraven icke kunnat undvikas. Finansministern avvisar, med
Hr Hamrins budget och
hr Ekmans politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
