Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 april - Om processreformen. Några ord i anledning av den kungl. propositionen. Av Ernst Kallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PROCESSREFORMEN 103
samvetsgrannhet torde fortfarande orubbat finnas kvar, medan
insikten om, att vissa krav på densamma för att bliva ännn
bättre tillgodosedda påkalla ganska långt gående ändringar,
under det sista decenniet vunnit i styrka och utbredning.
Rättegångsväsendet i dess helhet inrymmer i
lagstiftningsavseende två olika områden: det processuella förfarandet och
de offentlig organisation underkastade personer, d. v. s. de
institutioner, som ha befattning med detta förfarande. Dessa
institutioner äro domstolar och advokatkår samt därjämte för
straffprocessens del åklagar- och polismakten. Det ligger i
öppen dag att till utgångspunkt för en rättegångsreform måste
tagas förfarandets gestaltning, ty därav bestämmes
väsentligen rättskipningens resultat. Institutionerna, bland vilka
domstolarna intaga den främsta och ojämförligt viktigaste
platsen, måste tydligtvis vara så organiserade, att de äro fullt
skickade till att handhava förfarandet. Endast i den mån en
omdaning av dem är från sådan synpunkt sett påkallad, är det
processpolitiskt sett försvarligt att låta rättegångsreformen
omfatta jämväl organisativa ändringar.
Varje bedömande av, vari en processreform väsentligen bör
bestå, måste, som man finner, utgå från en undersökning av
grundprinciperna för förfarandet. Därvid bör man lämpligen
delvis skilja mellan förfarandet i underrätt och i högre instans.
En sådan distinktion är i sakligt hänseende betingad av de
olika instansernas skilda uppgifter samt gör framställningen
mera överskådlig och lättillgänglig. Det är ock här anledning
framhålla, att rättskipningens tyngdpunkt ligger i processen
vid underrätt. Därför ligger ock huvudvikten på dess ordnande.
Såsom allbekant är, ställer man på rättskipningen kraven,
att den skall vara säker, snabb och billig. Vad med de båda
senare avses, framgår av själva orden. Kravet på
rättskipningens säkerhet är kravet på, att den i de särskilda
processerna skall leda till ett resultat, som motsvarar det materiellt
rätta, eller m. a. o. domens fastställelse beträffande det
rättsliga mellanhavande mellan parterna, om vilket processen rört
sig, skall vara med verkliga förhållandet överensstämmande.
Alla de tre nämnda kraven äro viktiga och måste tillgodoses,
men uppenbart är, att man av dem måste sätta kraA^et på
säkerhet främst.
Mot den svenska processen har anmärkts, att den icke er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>