Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Ledareskap och partisammanhållning. Av Observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDABESKAP OCH PARTISAMMANHÅLLNING 215
den moderna demokratiska partiöknens ödsliga vidder. Dessvärre
är problemställningen icke så förenklad. Demokratiens främsta
spörsmål är väljarmassornas organiserande för gemensamma
åsikter och mål, och redan i sig själv står därför en notorisk
personlig obniidenhet i uppenbar motsats till detta
ofrånkomliga organisationstvång. Å andra sidan är det lika uppenbart,
att en sund demokrati icke heller kan ockra på
partitillhörigheten så långt, att personligheternas rätt förkväves. Problemet
måste vara att förena en idé- eller partiriktnings
organisatoriska kraft med ett tillbörligt utrymme för dess förtroendemäns
frihet inom ramen för men utan brott mot den gemensamma
åskådningen. Vill man använda andra uttryck, innefattar
problemet den eviga motsatsställningen mellan auktoritet och
individualitet samt kompromissen mellan dessa. Det bör här
genast inskjutas parentetiskt för att undvika missförstånd, att
diskussionen om graden av de enskilda partimedlemmarnas
frihet givetvis åsyftar politiskt accentuerade frågor och icke den
mångfald av praktiska spörsmål, som svensk riksdagspraxis
förlagt utanför partipolitikens råmärken och i vilka alla
grupper sanktionerat fullständig partifrihet.
Den tendens till minskad partisammanhållning, som kunnat
förmärkas inom första kammarens högerparti, innebär dock
icke endast ett återupplivande av traditionen från den gamla
överhustiden. Den är, det måste sägas, ett tecken på
ledarauk-toritetens förminskning. I viktiga frågor har partiet icke ägt
den slagkraft, som sammanhållningen skänker.
Givetvis ges det förklarande omständigheter. Högerpartiet är
förvisso det socialt rikast differentierade partiet, och ett
mång-stämmigt folkparti med skiftande inslag från olika
samhällsgrupper måste alltid möta större vanskligheter att hålla
samman än mera homogent uppbyggda klasspartier. Det vore också
att skatta åt partiblindhet att uppställa som något önskemål,
att de merendels på olika områden beprövade och ledande män,
som möta varandra i det nationella partiet, skola utplåna sin
individualitet för den sammanbindande organisationens skull.
Eedan i strävandet efter en mångsidig representation ligger
självfallet ett frö till inbördes splittring, icke minst i dessa
tider av växande ekonomiska intressestrider. Ytterligare kan
— ja? rent av bör — umgänget mellan äldre och yngre
generationer inom partiet åtminstone någon gång avsätta märken, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
