Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Lyrisk tidsbild. En översikt. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 NILS SVANBERG
Det nya och personliga, som i rikt mått kan tillerkännas
många av våra yngsta skalder, växer organiskt ut ur ett
pietetsfullt vårdat arv av högtstående lyrik. Detta harmonierar
med de originellaste nya lyrikernas drag av manlig försynthet,
av vördnad för livets stora makter.
Typiska för utvecklingen äro två diktare, som bägge ha sin
diktnings rot i en sund realism: Einar Malm och Karl Ragnar
Gierow. Den förres speciella domän är från början den med
precision givna naturbilden. Men han återger också på sitt
eget sätt den mångomtalade nya tidens problem. Ty för honom
blir idyllen något i högsta grad svårmistligt, just emedan den
angripes frän alla håll. Lika mycket hemma som han känner
sig där hällarna i vattenbandet »blänka sälryggsmjuka» och
på »slättens blanka vårflodshav» — som synes kan han konsten
att måla snabbt —; lika betänksam är han mot »giftmoln från
en här av motordrullar». I hans senaste diktsamling, Under
bar himmel, heter det kort och gott:
Att bli ett nummer i ett fack,
en bråkdel av en halv miljon
med kropp och själ per konfektion —
tack!
Einar Malm, vars utveckling hör till de mest jämna och säkra
i vår yngre lyrik, har i sina senare dikter lärt sig behärska
den helt personliga bekännelsen. Därom vittnar kanske starkast
serien Vinterbrev, fint avrundade små poem, som det är svårt
att rycka ur sitt sammanhang. Här som i många andra dikter
— t. ex. Våren och vi — återklingar ett slut f all av fint och
försynt vemod, som innebär en vinning för hans
diktarpersonlighet. Så när han sjunger om sitt hjärtas väg:
Hur svår den blir och fjärran från de andra:
låt oss gå hem.
Utvecklingen till en mera besjälad intimitet bör betonas. Den
utesluter ej, att han alltfort äger och förvaltar ett livsbetaget
vandrarsinne, en vaken blick för ögats värld. Dikter som
Nytändning eller Serenad äro skarpa ögonblicksbilder med en fin
förtoning av personlig upplevelse. Den förstnämnda må
citeras; den är ett mönster av ordknapp gestaltningskonst:
Mot majklar kvällsrymd steg
en gyllne strimma ur den späda grönskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
