Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8. 17 december
- Ariel och Caliban. Några reflexioner kring kultur och kulturdebatt. Av Elmo Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARIEL OCH CALIBAN
NÅGRA REFLEXIONER KRING KULTUR OCH
KULTURDEBATT
Av Docenten ELMO LINDHOLM
Om man betraktar vår tid ur historiens synvinkel, är det en
lockande men också ofruktbar uppgift att fantisera över vilken
dom eftervärlden om några århundraden kommer att fälla över
den korta del av världens utveckling, som kallas 1900-talets
första hälft. Om de domedagsprofeter få rätt, som sia om
Untergang des Abendlandes och om vår kulturs utplånande och om
en tid, då våra stolta fabriker och tekniska underverk förrostat
genom en allmän pauperiseringsprocess och nya barbarfolk fylla
vår världsdel, om således antikens undergång upprepas i
förstorat mått, då får säkerligen vår tid vara beredd på hårda
domslut inför eftervärldens rannsakning. Även om vi icke dela
en sådan pessimistisk världsuppfattning — det är nämligen
vanligt, att högt driven teknisk utveckling medför kulturleda —,
utan hysa större tilltro till den vita rasens, speciellt den
västeuropeiskas, inneboende livskraft, så är det dock omöjligt att
undgå oro inför en mängd tidsföreteelser, som direkt synas
underminera grundvalarna för den kulturutveckling,
Västerlandet genomgått, och som synas utplåna det adelsmärke, som antik
humanism och kristen livsåskådning i intim förening flätat
samman i Europas vapensköld. Men detta är intet lättvunnet
pris. Genom strider och hårda prövningar har vägen gått, och
under stränga auktoriteters barska tuktoris ha generationerna
fostrats till självdisciplin i sitt eget och samhällets intresse.
Genom att tämja djuret i människan har människan blivit
människa. Resultaten av denna långa tradition få icke med ett enda
slag tillspillogivas. Hotande tecken tyda på att det
överindustrialiserade och maskindyrkande Västerlandet snart återgått
till att bli ett enda nytt missionsfält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 27 01:21:21 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1931/0386.html
