Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - Ariel och Caliban. Några reflexioner kring kultur och kulturdebatt. Av Elmo Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARIEL OCH CALIBAN 383
All kultur betyder självbehärskning, seger över sig själv. Det
urgamla visdomsordet: »Vad gagnar det människan att vinna
hela världen, om hon tager skada till sin själ», kommer alla
tider att gälla som grundval för mänskligt framåtskridande.
Kampen mellan kulturuppbyggande och nedrivande krafter i
världen föres icke i främsta hand på slagfältet eller vid politiska
avgöranden i regeringar och riksdagar, utan den utkämpas
inom varje människas bröst, kampen mellan å ena sidan den i
samhället nedärvda rättens och moralens bud, å andra sidan
personlig egoism och njutningslystnad. Det är på utgången av
den striden som kulturens vara eller icke vara beror. Den
striden föres icke heller efter några politiska, av partiprogram
uppdragna linjer, och det skall här starkt betonas, att begreppen
andlig konservatism och andlig bolsjevism icke alls täckas av
de politiska etiketterna höger och vänster, och därför få ej
heller dessa rader betraktas som politiska i vanlig mening. Men
den aktuella politiken är dock endast ett resultat av de stora
andliga tidsströmningarnas verkningar, som återspeglas i det
praktiska livets tumult. När det gäller livets högsta andliga
värden, då är överdriven tolerans ett brott. Om vi
kompromissa med våra andliga fiender och släppa dem in på livet, om
vi med andra ord moraliskt avrusta, då blir vårt arbete i den
praktiska verkligheten en lek i blindo. Om
kulturkonservatismen förlorar sin andliga livskraft och spänstighet, då är dess
nederlag givet, även om detta kan bemantlas av fraser, och då
står den andliga bolsjevismen inför sin triumf, ty den har
ohejdat släppts innanför murarna och fått lov att på
smygvägar uppfräta grundvalarna till en konservatism, som
förlorat levande tro på sina ideal. Det är i detta hänseende man
kan tala om en nu pågående kulturkamp.
Om man finge döma efter röstresurserna, så skulle angreppen
på traditionella kulturvärden ha krönts med obestridlig
framgång och blott det sista avgörande bajonettanfallet återstå.
Unga profeter uppträda med stora låter på gator och torg och
ha ingen högre önskan än att på en medhavd piedestal
uppställa sig inför beundrande massor: Se på oss så unga och
sköna vi äro; men inte som förr sköna som gudar utan sköna
som unga djur. Se hur vi våga spotta högt upp mot den blå
himlen, hör sådana fula ord vi våga säga. Och i extas falla de
ned i beundran för varandras storhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
