Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 30 jan. 1932 - Litteratur - En bok om merkantilismen. Av Ludvig Stavenow - Svensk prosakonst 1931. Av Elof Ehnmark - Hjalmar Bergman: Labyrinten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Om anmälaren sålunda, ehuru ingalunda fackman, tagit sig friheten att
uttala några personliga meningar eller önskemål som här och där format
sig till en sorts anmärkningar har detta väsentligen skett endast därför
att det anmälda arbetet synts honom så värdefullt och intaga en så
förnämlig plats i den svenska ekonomiskt-historiska litteraturen att han icke
ansett sig böra innehålla några kritiska tankar som arbetets studium väckt
vid sidan av dem av beundran för dess sakrikedom och tankeskärpa. *De äro
blott ytterligare bevis på anmälarens intresse för och höga uppskattning
av professor Heckschers ekonomiskt-historiska forskning i allmänhet och
nu särskilt detta hans mest omfattande och betydande verk.
Ludvig Stavenow.
SVENSK PROSAKONST 1931
För ett år sedan vid denna tid bragte det plötsliga och oväntade budet
om Hjalmar Bergmans död sorg och förstämning över hela vårt land. Hans
på en gång sällsamt egenartade och djupt allmänmänskliga produktion
hade ställt honom i främsta ledet bland våra författare. Vår
romanlitteraturs världsberömda oldfru, Selma Lagerlöf, är den enda han kan jämställas
med. Det finns i själva verket, all olikhet till trots, åtskilliga
beröringspunkter mellan den frejdade sagoförtäljerskan och den författare, som
jämförts med en orientalisk berättare ur Tusen och en natt. Bådadera ha
upptäckt konsten att gjuta samman det fantastiska och det vardagliga, att
stänga in fantasiens jättebin i verklighetens kupa. Båda ha hämtat näring
från gamla svenska bergslagsbygders krönikor och släktsägner. Båda ha
med en befryndad intuitionens kraft och genialitetens klarsynthet skildrat
och förklarat det mänskliga själslivets vägar i det fördolda. Deras domäner
gränsa till varandra och deras sätt att skildra är på ett svårdefinierbart
sätt besläktat men deras livssyn är högst olikartad. Selma Lagerlöfs är
hoppfull, ljus och innerst god, Hjalmar Bergmans ödesbestämd, hans värld
var styrd av nyckfulla, oberäkneliga och ofta grymma makter. För
Hjalmar Bergman var tillvaron mycket svårare att förstå och förklara än för
Selma Lagerlöf.
Hjalmar Bergman själv var alltid oberäknelig. Han lät sig aldrig fångas,,
han stelnade aldrig i manér. Den frodiga fabuleringsdriften, den djupt
lodande analyseringsförmågan behöll han intill det sista. Han var en
överraskningarnas man. Därför är det ingenting förvånande i att även år 1931
kom med en volym av hans hand. Han hade ju också med
scenbearbet-ningen av Hans nåds testamente skänkt hösten dess största dramatiska
succés. Hjalmar Bergmans julbok är emellertid inte något nytt verk utan
en samling förut på spridda håll publicerade noveller, av vilka åtskilliga
äro mindre betydande. Samlingen har med all rätt uppkallats efter den
berättelse, som bär titeln Labyrinten. Det är en halvt drömartad,,
symbolisk novell, en maskeradhistoria, vari verklighet och sken vävts
samman. Labyrinten, det slingrande, mörka storstadskvarteret, de förolyckades
tillhåll, blir för Hjalmar Bergman en symbol av det mänskliga livet.
Människorna drivas om varandra i de irrande gränderna och sköljas viljelöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
