Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Gustav Adolf och Livland. Av Ragnar Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 RAGNAR LILJEDAHL
sen. Deras svaghet var det ständigt pyrande sociala missnöjet,
borgerskapet mot rådet, hantverkargillet mot köpmannagillet.
Härav visste Sverige och Polen att begagna sig. Eeval som
Riga fingo under den nya överhögheten se sin ursprungligen
mycket fria ställning inskränkt eller i varje fall allvarligt
hotad.
Polen, vilket långt tidigare än Sverige vunnit fred med
Ryssland, hade under 1580- och 90-talen tillfälle att konsekvent
genomföra reformarbetet. På svenskt håll förekommo under
1500-talet endast ansatser till nydaningar, vilka förde till mycket
begränsade resultat på grund av de ogynnsamma yttre
omständigheterna och det estländska ridderskapets sega motstånd. Med
den polska nyorganiseringen voro emellertid
rekatoliserings-strävanden intimt förknippade. De religiösa motsättningarna
förde, när de förenades med den allt häftigare sociala kampen
i Riga, till öppen revolt mot rådet. Man menade, att detta köpt
Polens stöd för sitt vacklande välde genom eftergifter för
katolicismen. Endast med polsk hjälp kunde rådsväldet
upprättas i Riga liksom i Dorpat, där liknande strider rasade.
Dessa strider invävdes emellertid liksom det livländska
ridderskapets motstånd mot de polska nydaningarna i kampen mellan
Sverige och Polen. Hertig Karl förstod skickligt att
utnyttja allt missnöje, som uppstått över de polska åtgärderna
i Livland, vilken politik i förening med de svenska vapnens
snabba framgångar tycktes medföra provinsens definitiva
övergång i svensk ägo. För korporationssynpunkter hade
emellertid hertigen ingen förståelse. Det nydaningsarbete, som
han på höjden av framgång planerade, var radikalare än
något, som hittills företagits i dessa provinser. Redan
sammansättningen — representanter för Estland och Livlands
ridderskap, prästerskap och städer — av den lantdag, som i maj
1601 mottog hertig Karls reformproposition, innebar en
uppseendeväckande nyhet. Det språk, propositionen förde, var
något i dessa provinser okänt och oerhört. »Alla för en och en
för alla» var mottot för den förening mellan Sverige och de
båda provinserna, som hertigen ville skapa. Rätten och
rättskipningen i landet utdömdes och måste reformeras efter svenska
förebilder. Bönderna borde frigivas och deras barn få
utbildningsmöjligheter, så att de kunde bliva nyttiga undersåtar. Det
vore nödvändigt att upprätta och underhålla ett nöjaktigt un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
