Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6. 17 okt. 1932
- Den socialistiska valsegern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN SOCIALISTISKA VALSEGERN
Man skulle kunna tycka, att den svenska politikens relativa
stabilitet alltifrån världskriget under de växlande
minoritetsregeringarnas tid skulle tolkas såsom ett hälsotecken och inge
känslor av trygghet och tillförsikt, helst som man utomlands
icke behöver leta efter sorgliga exempel på både riskfyllda
omkastningar och hopplös labilitet. Trots detta ha många, som
åse det politiska spelet med turistögon, funnit bristen på
omväxling och äventyr uttråkande. I likhet med Stockholms
avgångne borgmästare ha de längtat efter någon dramatisk
förändring, efter ett svepande korsdrag, måhända likgiltigt i
vilken riktning.
Just denna politiska flanörpublik borde den 18 september
detta år ha fått sitt lystmäte. Den fick bli åsyna vittne till en
strömkantring av vår politik, som ägde större räckvidd än
vanligt och grep vidare omkring sig än någon på förhand anat.
Mandatens fördelning, högerns och de frisinnades tillbakagång,
den nyvaknande liberalismens generalfiasko, bondeförbundets
terrängvinster, nationalsocialismens svaga debut — allt detta
betydde härvidlag mindre än den händelsen, att de socialistiska
arbetarpartierna för första gången i vår historia registrerade
absolut majoritet bland väljarna. Detta framstår icke blott
såsom en sensation för vårt land; bortse vi från Ryssland,
känna vi intet annat europeiskt exempel härå än Finland under
världskrigsåren. Faran för ett rött regemente i Sverige är icke
längre något borgerligt skrämskott eller något
högeragitatoriskt förlägenhetsargument. För tillfället ha visserligen
Sillénarnas självständighetskänslor medverkat till att förhindra att
denna väljaremajoritet korresponderar mot en
kammarmajoritet, men vem går i borgen för att den yttersta gränsen för
arbetarpartiernas expansionskraft är uppnådd?
I de borgerliga kommentarerna till den socialistiska
valsegern har man kunnat skönja tendenser till en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 27 21:53:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1932/0273.html
