Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Folklivets andliga grundvalar. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det nog sagt, att kyrkan på denna punkt alltjämt har sin
egentliga uppgift given. Med djupaste allvar och ansvar må kyrkan
lyssna till maningarna från skilda håll att effektivare fungera som
socialt samvete inom folket; det kan hon emellertid, endast om hon
själv genomgår en religiös förnyelse och på ett verklighetstroget
sätt förmår bära fram sitt centrala budskap till människorna. I
den kristna livssynen ligger den etisk-sociala innesluten. Den
lutherska kallelsetanken torde i detta sammanhang — trots alla
förändringar i livsvillkoren — visa sig alltjämt äga full
aktualitet. Den varierar på sitt sätt den kristna grundtesen, att livet
får en mening, blott om det ger ut sig självt i tjänst. Den Makt,
inför vilken jag obetingat böjer mig, kallar mig, d. v. s. tar mig
i anspråk, för en bestämd tjänargärning i mitt hem, i mitt
vardagliga arbete, i mitt folk, i mänskligheten.
En sådan livssyn kan aldrig rationaliseras. Den är irrationell
— som livet självt — en »tro». Men just genom att öppna
evighetsperspektivet kastar denna tro ett meningsfyllt ljus över
tidslivet och ger den enskilde mod att möta dess mångfaldiga uppgifter.
Där den får bära upp folklivet, skänker den folket en framtid.
Jag hör invändningen: det är lönlöst att hämma utvecklingen,
och den är nu en gång för alla märkt av sekulariseringen.
Kristendomen har definitivt förlorat greppet om den västerländska
kulturen. Måhända är invändningen riktig. I så fall återstår endast
att instämma i pessimisternas profetior om Västerlandets
undergång. Vi ha att göra oss alltmer förtrogna med tanken på
»utvecklingen» såsom den stigande linjens oundvikliga övergång i den
fallande. Men å andra sidan måste vi minnas, att talet om
»hämmande» och »hejdande» av utvecklingen strängt taget är skäligen
meningslöst. Ingen människa drömmer heller om en återgång till
det för-civiliserade stadiet såsom något slags idealtillstånd.
Vetenskap och teknik ha säkerligen ännu många goda tjänster i
beredskap åt mänskligheten. Den avgörande frågan gäller,
huruvida civilisationens människa åter skall bli herre över de
rationaliseringens makter, som fått hennes själ i sitt våld. Denna fråga
hänger oupplösligen samman med den andra, om hon skall finna
ny anknytning till de frigörande andliga livsmakter, som genom
reorganisering av gemenskapen kunna återuppbygga
människolivet. På den frågans besvarande hänger i sista hand problemet
om framtiden för vårt folk — nej, för hela vår västerländska
kultur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
