Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Folklivets andliga grundvalar. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göres totalt odugligt att fylla sin socialt grundläggande uppgift.
Därmed blir även det socialpolitiska reformarbetet i själva verket
ineffektivt.
Hela problemet sammanpressas sålunda i den frågan, hur en
verklig förnyelse av gemenskapslivet, enkannerligen inom
äktenskapet, skall kunna åvägabringas. Det är så sant, som det är sagt,
att moralpredikningar här icke leda långt. Icke heller andra
försök att på rationell väg påverka den allmänna opinionsbildningen.
Något torde dock på den vägen kunna åstadkommas. Det skulle
icke vara betydelselöst, om det från de sakförståndigas sida klart
och bestämt säges ifrån, att den lättvindiga syn på den
äktenskapliga troheten, som från överklassen spritt sig i de vidaste
befolkningslager, är en grundskada, som befolkningspolitiskt sett minst
sagt är jämförlig med bostadsnöden. Alla ansvarskännande borde
kunna enas däri, att vi ha nog av slapp eftergivenhet och löslighet
i fråga om förbindelserna mellan man och kvinna — både i
litteraturen och i verkligheten. Mest av allt behöva vi f. n. en ny
förståelse för att äktenskap och hem är något mera än en
lyckomöjlighet, som kan vrakas och bytas ut mot något annat, om
besvikelser ev. skulle inställa sig. Vi behöva lära oss inse, att det är en
uppgift, som kräver något. Och att vägen till lyckan alltid går
genom lydnaden för kravet. Det vore säkerligen ett
barmhärtighetsverk så gott som något att lära nutidens i relativismen
söndersplittrade människor återupptäcka den bortglömda sanningen, att
det finns något som heter plikt och personligt ansvar, ett gott och
ett ont med gränser, som icke få överskridas. Vördnaden för
plikten hör verkligen till folklivets andliga grundvalar.
En förnyelse inom detta moraliska djupskikt av folklivet lär
emellertid aldrig komma till stånd utan en än mer genomgripande
omvandling, nämligen i ställningen till de religiösa värdena.
Historiens erfarenhet ger vid handen, att varje moral växer fram på
religiös grund. Där Gudstron faller sönder, upplöses också förr
eller senare vördnaden för plikten. Det är icke heller någon
tillfällighet, att gemenskapslivets kris med alla dess följdföreteelser
av befolkningspolitiskt och annat slag till tiden sammanfaller
med den västerländska kulturens tilltagande sekularisering — icke
heller, att befolkningskrisen ger sig starkast tillkänna inom
sådana befolkningslager, där sekulariseringen drivits längst.
Det skulle föra för långt att ens söka antyda, på vilka vägar
en religiös förnyelse kunde tänkas komma vårt folk till del. Vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
