Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Litteratur
- Bertil Malmbergs diktsamling. Av Karl-Gustaf Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
BERTIL MALMBERGS DIKTSAMLING
Bertil Malmbergs diktsamling: Dikter vid gränsen (Bonniers),
sysslar med höga och magistrala ämnen. I en inledningsdikt säger
författaren farväl till den självupptagna lyrik, som är ungdomens
och som inte mer kan tända honom:
Mitt armod är detsamma.
Min ångest är sig lik.
Det är bara det att den vägrar
att bli musik.
Det enda som kan locka
min frusna röst till sång
är ej den egna döden
men värdenas undergång.
Denna bekännelse är till sin ena hälft inte alldeles sann. Bertil
Malmberg kan fortfarande skriva dikter om sin egen värld och sin
egen mänskliga nöd: i hans bok bilda de en särskild avdelning, som
väger mycket tungt och spelar en viktig roll i helheten. Men bokens
största märklighet ligger ändå i dikter av ett annat slags ingivelse.
Med sällsynt planmässighet äro »Dikter vid gränsen» sammanfogade
till en väldig symfoni, en sorgmusik över tidens vånda.
Västerlandets ödestimma har här fått uttryck i strofer, som stundom äro av
den väsentliga konstens art.
Allt är visserligen inte fulländat. Någon gång övermannas skalden
av de stora och sköna orden. De exotiska glosornas suggestiva kraft
är ett farligt konstmedel; man läser utan mycken gripenhet en strof
som denna med dess religionshistoriska andrahandsvisdom på vers:
Stor var, o Amon-Ra, din stjärnebana
och din, Ninurtu, också din, Mylitta.
Blott du skall herraväldets tron besitta,
o tomma bildlöshet, o Zran Akrana.
Någon gång — och det betyder mer — har dikten fått glida över
från den levande visionens sfär och bli till en serie versifierade
uttalanden i olika tidsfrågor. Författaren gör då mycket träffande och
väl avvägda kulturanalyser, vilkas enda fel är att de inte avfattats
på prosa. Som poesi betraktat blir resultatet i sådana fall pratsamt
och en smula träaktigt; om sedan författaren bemänger sin
majestätiskt oföränderliga rytm med utfall mot »jazzorkanen» eller
»seklets heros, boxarringens hjälte», komma innehåll och form i en
motsats, som leder ett steg bort från det sublima. I Sverige, där alla
kulturföreteelser gärna värdesättas efter sin användbarhet som stoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0054.html
