Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Bertil Malmbergs diktsamling. Av Karl-Gustaf Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för essayer, lägger man ju ofta rent kvantitativa mått på diktens
storhet: dess högsta ära blir att omspänna så mycket som möjligt
av livet, d. v. s. att handla om så många saker som möjligt. Härtill
må genmälas, att dikten inte tjänar till någonting alls, om den inte
först och främst är dikt; några stycken hos Malmberg — särskilt i
den första diktcykeln — äro därför förfelade, även om deras
ämnesval är aldrig så intressant och deras intellektuella ambition aldrig så
beundransvärd.
Den uppgift Bertil Malmberg vill fylla ställer så oerhörda anspråk,
att man inte kan förtiga dylika frestelser och syndafall. Det har
skett för sakens skull och minst av allt för att förringa hans
förtjänst. Det ofullgångna och ofärdiga — i och för sig icke onaturligt
när det gäller ett gigantiskt företag — blir också till sist av
försvinnande betydelse i jämförelse med det, som han innerst och verkligen
ger. Det väsentliga i hans bok är en rad mörka och glödande
visioner, som sannerligen äro födda av diktens egen mäktighet. Deras
grundtema — Västerlandets undergång — är ju också minst av allt
bara en teoretisk fråga, ett stridsämne för tyska kulturfilosofer. Om
det förvisso inte rymmer hela sanningen, så rymmer det ändå ett
väsentligt stycke av den — och ett stycke sanning, som i denna stund
är dov och tryckande verklighet i människors bröst. Därför är det
något av befrielse, då den äntligen får gestalt och namn i fullmogen
dikt: Malmberg ger röst åt en ångest, som finns hos oss alla. Den
har bara blivit starkare genom höstens tilldragelser, och den får bara
ett större grepp och ödsligare djup av de officiella segerbulletinerna
från Rom. Stundens nyheter ha väl, ur europeisk synpunkt, just den
underton, som Malmberg- tolkar i två mäktiga strofer:
Den sista väg vår härlighet beträder,
den stupar nedåt som en hadestrappa.
På livets portar andra raser klappa.
— Dödsfåglar kretsa över våra städer.
Vad hjälpa oss de jättelika svärden,
när kraften sakta flyr ur våra händer.
... Vi skola mista dessa stolta länder.
Vi skola aldrig mer besitta världen.
Och intet mognar ur beskäftigheten.
Och deras stavar skola aldrig blomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
