Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Litteratur
- Bertil Malmbergs diktsamling. Av Karl-Gustaf Hildebrand
- Humanistisk litteratur. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Båda tongångarna äro självfallet nödvändiga; motsatsen hör med i
en evig dialog. Mot pessimisterna av Malmbergs typ skall alltså stå
en inställning sådan som den chestertonska: Right or wrong, my
Cosmos! Men den speciella sida av saken, som Malmberg valt att
uttrycka, har trots alla enstaka brister blivit uttryckt med den stora
diktens anda och kraft.
Karl-Gustaf Hildebrand.
HUMANISTISK LITTERATUR
Hugo Swenssons roman »Paul Hoffman, Läroverksadjunkt» (Natur
och Kultur) är både en konstnärlig seger och en kulturmoralisk
gärning — två ting, som icke få utan vidare förväxlas. Den skänker en
kanske ej obehövlig honnör åt det svenska undervisningsväsendet,
som i viss mån, hur underligt det än kan låta, är romanens hjälte.
Den är en handbok i lärandets konst, så allmänmänskligt fattad, att
den borde läsas av alla undervisningens idkare, gynnare och vänner,
med andra ord av var och en. Ty de många träffande sanningar i
människokunskap och pedagogik, som Hugo Swensson formulerar med
naturlig och kultiverad stil, ha ingalunda handbokens eller
sensmoralens torra karaktär. Icke förgäves har författaren dyrkat de gudar,
som stå över byråkratismens stat och de välmenande
systembyggarnas schema: »Riket», som är pliktuppfyllelse, och Foibos Apollon, en
sträng makt också han, icke att leka med, och dock mäktig att
förvandla de tyngsta upplevelser till lek. Det är en central punkt i
berättelsens jämna lopp, när adjunkten Hoffman första gången är med
om ett forna abiturienters tjugoårsjubileum; han har själv
studentexamen dagen därpå, men går dock till festen i den behärskat
vemodiga stämning, som kanske är de så kallade lärda yrkenas hemlighet,
ett resultat av samverkan mellan teoretiskt och praktiskt arbete.
Denna stämning av en tradition över alla generationer fångas så:
»Det var ingen fara, tyckte han, ty i stundens ljusa stämning hängde
det förflutna och det närvarande så ihop, att han inte kunde glömma
någonting.»
Man gör ibland, från olika håll, en beklagligt skarp boskillnad
mellan »akademisk» bildning och den elementära lärargärning, som Paul
Hoffman med förnäm ödmjukhet utför. Det är icke bokens minsta
förtjänst, att dess anda är akademisk i ordets finaste mening.
Verket är en bildningsroman i dubbel mening. Det förhärligar
bildningsarbetet som en personlig och skapande insats, och skildrar
en människas utveckling. Adjunkten Hoffman har som kandidat
tagit Uppsala grundligt; både spexen och den isländska grammatiken
ha fått sitt, trots enstaka konflikter. Han får en het dust med
provåret. Uppgörelsen med denna institution präglar även romanens
senare partier. Det är en högst aktuell uppgörelse, ty ingen initierad
kan förneka det alltjämt orimliga arrangemang, som gör den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0057.html
