Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 23 november 1935 - Avtalsfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Avtalsfronten. Kollektivavtalets totala genombrott inom den svenska
marknaden har medfört, att ett stort allmänt intresse
regelbundet samlas kring tidpunkten för de stora riksavtalens
uppsägningsterminer. Allmänhetens intresse för dessa ting är helt
naturligt, mera än många andra beröra de centralpunkter i vårt
samhällsliv och på deras lyckliga lösning vila i sista hand
förutsättningarna för en gynnsam utveckling av en mängd andra, för
lekmannens omdöme mera lättillgängliga samhällsfrågor.
Detta år koncentrerar sig huvudintresset kring järn- och
verkstadsindustrin saint den mellansvenska gruvhanteringen. Förhandlingar
hava redan för en del av avtalsområdet inletts utan synligt resultat.
Någon anledning till större oro häröver föreligger icke. Snarare
innebär det ett fullföljande av en av förhållandena framkallad
byråkratisk ordning inom förlikningsväsendet, så rotad i det allmänna
medvetandet, att man å ömse sidor om förhandlingsbordet knappast ser
möjlighet att ernå resultat förrän efter en omständlig, långsam och
ofta orimligt utdragen förhandlingsprocedur. Försök att bryta denna
ha väl någon gång gjorts men alltid mötts av säkra bakslag: särskilt
arbetardelegaternas uppdragsgivare torde sällan åtnöjas med en
uppgörelse, där icke även de yttre formerna markera, att det ännu i
yttersta timman gjorts ansträngningar att ernå ett ännu
fördelaktigare resultat. I realiteten har detta tyvärr hittills ofta blivit
detsamma som att uppgörelse kunnat komma till stånd först inför hot
om öppen konflikt, och härigenom försvåras en situation, som redan
i och för sig icke är lätt. En beräkning av vad svensk industri — och
dess arbetare — under årens lopp gått miste om i form av förlorade
beställningar och arbetstillfällen på grund av ett in i det sista osäkert
förhandlingsläge skulle, om den läte sig göra, förvisso visa ansenliga
förlustposter. Man kan fråga sig, om icke tiden vore mogen för en
ändring i detta, till nytta för ingen vidhållna men av
omständigheternas makt framkallade och till synes orubbliga system.
Tecken tyda emellertid på att även vad som varit obruten tradition
på det vad formerna beträffar mycket konservativa
förhandlingsområdet på arbetsmarknaden äntligen kan rubbas. Inom betydelsefulla
grenar av svenskt näringsliv — främst textil- och träindustrin —
hava avtalen prolong-erats före uppsägningstidens utgång med
obetydliga justeringar, som icke beröra löneläget. Arbetsfred har
härigenom säkrats för dessa delar av vårt näringsliv ocli med
arbetsfred förvisso även en icke föraktlig del arbetstillgång, som eljest
skulle hava förspillts.
Att en liknande metod icke kommit till användning inom alla
industrier betingas helt visst icke av att förhållandena inom dem skulle
på något sätt ligga annorlunda till än i övriga eller att avtalen där
skulle erfordra högre grad av korrektion än vad man åtnöjts med
inom dessa. Det är säkerligen ingen tillfällighet, att
avtalsuppsäg–ningarna kommit till stånd från fackförbund, vilka under förliden
sommar haft sina medlemmar samlade till kongress. Inom dessa
församlingar spela många vindar, till dels underblåsta av politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
