Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 23 november 1935 - Avtalsfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
strömningar — vilken facklig stridslust livas t. ex. icke av
trumpetstötar från Folkets Dagblad? — och till dels kommande från den
allmänna egg-else, som några dagars samvaro under den fackliga
solidaritetens och den manifesterade självkänslans tecken framkallar.
I den blåsten stå sig sällan betänksamhet och eftertanke. Deras tid
kommer igen, när det blåst över, men då under svårare förhållanden.
Ett förhållande framträder allt skarpare efter varje stor
avtalsrörelse: att det i längden icke kan tolereras, att näringslivets
viktigaste livsfrågor få avgöras under former, som icke lämna garanti
ens för att avtalsaktionerna uppbäras av en stark och
ansvarsmedveten opinion inom de organisationer, som sätta dem i gång. Det
ligger i fackorganisationernas eget intresse att åstadkomma detta,
och viljan torde icke saknas, men, efter vad det förefaller, förmågan.
Under sådana omständigheter borde önskvärdheten av samhällets
reglering på denna punkt knappast längre kunna vara en
parti-skiljande fråga.
Även en grupp arbetare, som står utom det privata näringslivet,
har ansett sig böra gå ut i avtalsrörelse. Kommunalarbetarförbundet
befinner sig ånyo på krigsstråt. I det moderna svenska samhället
— i varje fall uti de större städerna — har
kommunalarbetarproble-met fått en aspekt, som har föga kontakt med förhållandena å
arbetsmarknaden i övrigt och som ställer hela kollektivavtalsväsendet på
det kommunala området i en dager, som icke saknar parodiska drag.
Samhället kan icke på det kommunala området lägga samma vikter
i vågskålen som kommunalarbetarnes organisationer i en avvägning,
som till sin inre förutsättning dock har en faktisk likställighet
mellan parterna. Det är icke nog med att samhället icke kan begagna
samma stridsmedel som sina arbetare: strejk kan ej mötas med
lockout. Skillnaden går långt djupare än så. Inom våra större städer
sitta kommunalarbetarne som betydande, till stor del maktägande
kommittenter till dem, vilka vid förhandlingsbordet spela rollen av
deras motparter och med skyldighet att gent emot dem bevaka det
allmännas intressen. Att kommunalarbetarintressena härav dragit
nytta över hövan börjar bli allom uppenbart: främst i raden av alla
yrkesgrupper och långt framom de andra ligga kommunalarbetarne
med en årslöneindex i förhållande till 1913 av 280 mot 214 för samtliga
arbetare inom industri och handel och 152 för lantbriikets arbetare.
Att man även i år återfinner denna grupp i lönerörelsens tät ger ett
belägg till många andra på hur värnlöst man skattar samhället som
arbetsgivare. Belysande är även, att de fackliga kraven på högre
löner politiskt kombineras med yrkanden på anordnande av nya
arbeten i sysselsättningssyfte och att nyligen på ett
kommunalarbetar-möte i Stockholm en ledande person inom kommunalarbetarförbundet
skrytsamt utvecklade, vilken rad av offentliga arbeten, som
tillkommit på kommunalarbetarförbundets tillskyndan.
Samhällets förfall, då det gällt bevakande av sina
företagarintressen på detta viktiga område, har hittills i huvudsak kommit till synes
i de större städerna; statsverket har i stort sett kunnat bättre bevara
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
