Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 15 januari 1936 - En märklig omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
vilka väl höra hemma snarare i platonismen än hos Marx, och
de materiella produktionsförhållandena, så får man klart besked
i en annan skarpt polemiskt utformad sats: »Man måste vara bra
blind, om man inte vill medge, att den sociologiska
litteraturhistorien — hellre borde man kanske säga den marx-hegelska —
får-ett belt annat grepp på de stora filosofisk-poetiska ideologiernas
verkliga innehåll än vad den ensidiga lärdomshistorien och den
estetiska form- och motivhistorien någonsin kunnat skänka. Den
andliga utvecklingen är här förd tillbaka på sina djupaste källsprång:
de villkor, under vilka det mänskliga arbetet skall utföras.» Som
belägg för denna sin nya syn på de litterära problemen förkunnar
professor Böök sin fulla och oreserverade anslutning till den
uppfattning av den götiska diktningen (Geijers Idunadikter och Tegnérs
Frithiof) som Strindberg framlagt, d. v. s. att denna diktning är
»klasspräglad husbondepoesi och ingenting annat». »Detta är lika
ypperligt tänkt som skrivet», förklarar Böök, »och man gläder sig åt
stålklangen, om man eljest har sinne för fördomsfritt
sanningssökande.» I fortsättningen ger han helt konsekvent uttryck åt sin
förhoppning att dessa av Strindberg skisserade tankegångar måtte
bli utförda på allvar. Härav väntar han sig stora och omvälvande
resultat: »Det är något helt annat än det kuriositetskabinett, som
historien under en bysantinsk period sjunkit ner till att bli. Det
är en insats i spelet, ty det gäller att förstå för att kunna handla
och verka; det är inte längre en barnlek om pepparnötter.»
Att till fullo tolka tendensen i dessa professor Bööks yttranden är
icke så alldeles lätt, ty ordalagen äro liksom Pythias ibland något
dunkla och till sina konsekvenser knappast överskådliga. Så
mycket förstår man emellertid att professor Böök under beteckningen
»en barnlek om pepparnötter» efter allt att döma innesluter även sitt
eget icke marxistiskt inriktade litteraturhistoriska författarskap.
Till yttermera visso betecknar han med obönhörlig stränghet sitt
tidigare sätt att betrakta de historiska problemen som »ofruktbart
och bornerat». Man måste fråga sig hur det är möjligt att denna
våldsamma reaktion kunnat framkallas av en i tryck framlagd
licentiatavhandling om ett bortglömt drama av en obskyr poet, vars
samhällsbild ej med bästa vilja i världen kan tillerkännas någon högre
grad av auktoritet. Både Per Enbom och hans sentida äreräddare
Axel Strindberg torde inför den böökska artikeln ha kunnat
utbrista som konung Fredrik I: Potz tausend, haben wir das allés
gethan! Emellertid har man ali anledning att med största intresse
avvakta eventuellt kommande uttryck för professor Bööks nyvunna
övertygelse. I den socialdemokratiska pressen har man ej tövat
uttrycka sitt dock en aning förbryllade bifall inför hans marxistiska
nyorientering: »det är lika oväntat som glädjande att se sanningen
på marsch även i Svenska Dagbladet. Ali heder sålunda åt professor
Böök!» (fil. kand. Nils Beyer i Socialdemokraten).
Vilken inre åsiktsförskjutning som djupast ligger bakom professor
Bööks radikala omsvängning mot den historiska materialismen är
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
