Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Dagens frågor 15 januari 1936
- En märklig omvändelse
- Nyckelromanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårt att säga. Måhända har den varit länge förberedd. Man kunde
känna sig frestad att antaga något dylikt, när man erinrar sig, med
vilken kylig och skeptisk överlägsenhet han för ett år sedan behandlade
Johan Nordströms stora verk om den götiska tankens roll i
Sveriges 1600-talshistoria. Det var i detta sammanhang, som han
tillät sig den diskutabla kvickheten att översätta de på Gustaf IT
Adolfs gravkor inristade orden Suecos exaltavit med »Han gjorde
svenskarna exalterade». Så mycket synes i varje fall tydligt att han,
när den här omhandlade artikeln nedskrevs, alldeles glömt bort ett
par rader av Conrad Ferdinand Meyer, en diktare, som han eljest
högt beundrade under den tid, då han lekte med pepparnötter:
Hörst, Nikodeme, du den Schöpfer Geist,
der mächtig weht und seine Welt erneut?
Nyckelromanen. Gustaf Hellström hör till de prosaförfattare, som börja få
ett fast rotat anseende i vårt land. I detta nu står han
icke blott enligt litteraturkritikers och recensenters mening som en
av de allra främsta, utan han hör också till dem, som kunna påräkna
en fast och pålitligt beundrande publik bland s. k. vanliga människor.
Hans böcker äro i främsta rummet rent skönlitterära verk, men hans
författarskap väcker alltid intresse, ty han kan konsten att ställa
problem, ofta nya och alltid aktuella.
Inte minst ur den synpunkten blir man emellertid en aning
förbryllad av hans senaste roman, eller berättelse, som han kallar den.
»Storm över Tjurö» är otvivelaktigt talangfullt gjord. Som
underhållningslektyr kan den tävla med vilken »thriller» som helst, och
den innehåller en mängd skarpsynta reflexioner och iakttagelser. Att
den dessutom har ett ej ringa litterärt värde, behöver väl knappast
ens påpekas, ehuru måhända vissa tecken tyda på att den icke
betecknar någon toppunkt i Hellströms produktion. Men däremot ställer
man sig av vissa skäl ganska tveksam, huruvida det verkligen
är riktigt att i första hand anlägga skönlitterära synpunkter på en
berättelse av denna typ. Det heter i förordet, att författaren icke
sökt göra någon skärgårdsskildring, att handlingen »är ... av den
art, att den, under skiftande former, har utspelats och helt säkert
också kommer att utspelas i skärgård och på fastland, på alla längd- och
breddgrader, i alla miljöer och samhällsklasser, i småsamhällen
såväl som i storstater, närhelst mänskliga lidelser tillåtas eller
uppmuntras att växa och utbreda sig, ohämmade av tillbakahållande
krafter». Man är knappast böjd att jäva det sista påståendet. Men
å andra sidan finns där mycket som i så fall hade kunnat vara borta,
eller rättare sagt, som borde ha varit borta. Om Hellströms mening
verkligen icke varit att göra en skärgårdsskildring, är det obegripligt,
varför en författare med hans förmåga av skapande fantasi
denna gång sett sig nödsakad att så gott som undantagslöst teckna
efter levande modell. Han har levererat en rad lätt genomskådade
porträtt av personer, som ännu leva och verka; så gott som hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0140.html
