Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Tryckfrihet och utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tryckfrihet och utrikespolitik
avisa, som genom sin ställning som officiellt organ för det
socialdemokratiska partiet på visst sätt måste betraktas som ett
regeringsorgan.
Man behöver icke bläddra mycket i Social-Demokraten, förrän
man skall upptäcka det svalg, som är befäst mellan exc. Sandiers
högt kultiverade, försynta men ändock frimodiga uppträdande och
det »officiella organets» notoriska utfall mot en hel räcka av stater,
»med vilka riket är i fredligt förhållande». För att undgå
beskyllningen att icke kunna leverera bevis för våra påståenden skola vi
välja några citat ur »regeringsorganet» för de sista månaderna,
samtidigt som vi tillägga att intet skulle vara lättare än att
fortsätta axplockningen både för denna tid och tidigare.
»Stilblommorna» ha hämtats ej blott från ledareavdelningen utan även från
nyhetsavdelningen, från den för opinionsbildningen viktiga
kåseri-avdelningen samt från de utrikespolitiska översikterna, där de
arma vinddrivna politiska emigranterna få utså sitt hat mot det
gamla fosterlandets nya härskare.
Självfallet ställs Mussolini under krigets och sanktionernas tid
främst i skottgluggen. Den 7 jan. i år jämför kåsören Bes den
italienska diktatorn med »andra galningar, vilka trampat genom
världshistorien med blodiga stövlar ...», samt fortsätter smakfullt:
»Deras största lust står i alla fall till människoblod. De äro helt
enkelt kannibaler till sin natur. •—•• –-Buss på den där tokige
hövdingen, som håller på att äta upp ett helt folk.» Detta blott
som ett exempel beträffande Italien.
Av större intresse är behandlingen av Tyskland. På
nyhetsavdelningen den 11 nov. 1935 kan läsas följande avslutning på ett
meddelande om vissa benådningsakter:
»Bland dem finnes fall, där männens kallblodighet bragt havande
kvinnor om livet bara för att slippa ifrån bekymren för det väntade
barnet och icke behöva betala något uppfostringsbidrag. Gemensamt i
alla dessa fall är mannens könshat mot kvinnan, som frånkännes att
leva. Det är det primitiva blodets röst i en brutal miljö. Ligger
motivet i den förnedrade ställning, som kvinnan intar i Tredje riket?
Eller finner detta systematiska benådande av kvinnomördare sin
förklaring i Hitlers person?»
Under strecket i Soc.-Dem. den 3 jan. 1936 gör Friedrich
Stam-pfer, Vorwärts’ siste redaktör, ett bokslut över »Det tredje
Hitler-året». Där manas Europas regeringar och folk till ett »avböjande
av alla överenskommelser med förbrytarband», varmed ej kan
avses något annat än i första liand Tysklands »överhet», för att an-
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
