Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Tryckfrihet och utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tryckfrihet och utrikespolitik
vända tryckfrihetsförordningens ord. I samma artikel talas om
nationalsocialismens »bestialiska terror» och »lymmelaktiga
sinnelag». I en artikel den 2 dec. 1935 avslutar Stampfer en jämförelse
mellan Bethman-Hollweg och Hitler på följande sätt:
»Däremot är Hitler en i sitt slag fullkomligt entydig ocli sluten
personlighet — han förkroppsligar den råa våldspolitik, som icke känner
några hämningar. Varje fördrag, som slutes med honom, är ensidigt,
ty det är på sin höjd endast en som tänker hålla det, den andre.»
Men Soe.-Dem. nöjer sig ej med dessa båda diktaturländer. Till
Österrikes nuvarande regim har det alltid haft ett gott öga.
Nälden stora amnestien för socialdemokrater utfärdades, frågade
tidningen, om de »släppas ut ur fängelset för att jämte sina familjer
prisges åt svältdöden?» (5 jan. 1936), varjämte andra artiklar
influtit om Österrike, vilket omöjligen skett för att meddela
sanningen. Enahanda torde ej heller kunna gälla en av en polack
skriven understreckare »Polsk fattigdom» för den 19 jan. 1936, där
syftet att måla Pilsudskidiktaturen i svartaste svart är alltför
tydlig trots artikelns hovsamma ton. Med än större skärpa måste man
fråga, om tidningen före publicerandet förvissat sig om riktigheten
av uppgifterna i en artikel den 4 febr. 1936 av C. Mergentz, Riga,
om »Tortyr i Lettland». Därom vittna knappast följande utdrag:
»Till de vanliga tortyrmetoderna hör att slå fångarna med
sandsäckar och gummibattonger, och en av polissadisternas mest omtyckta
metoder är misshandel av offrens könsorgan. Den politiska fången
Leibowitsch slet man vid förhör i höstas kläderna från kroppen, satte
på honom en maggördel av metall och kastade ned honom i ett
badkar, genom vilket en elektrisk ström leddes. Detta ’elektriska badkar’
användes ofta. Den häktade Wilumson visade man bara detta badkar,
och det var tillräckligt för att få honom att ’bekänna’. De måste hela
tiden sitta på stolar, och så fort de sluta till ögonen, sticker man dem
med nålar eller pressar brinnande cigarretter mot deras hud–—»
»En särskild inrättning i fängelset är karcern (arresten). Denna
oskyldiga benämning döljer dess egentliga betydelse. Karcern består
av celler, vari fångarna inte kunna röra sig, varken ligga eller stå, de
sakna fönsterglugg och äro försedda med stengolv, som övergjutes
med vatten för att hindra fångarna från att sova.» — — —
»Dödligheten bland fångarna är ännu mycket stor, och regeringen besparar
sig på så sätt dödsdomar och avrättningar, vilka alltid väcka ett visst
uppseende utomlands. De sjuka fångarna överlämnas helt och hållet
åt sig själva, tillståndet på fängelselasarettet är obeskrivbart. De
sjuka, som inte äro i stånd att hjälpa sig själva, gå under i smuts.»
Soc.-Dem. stannar dock icke härvid. leke ens de demokratiska
staternas anspråk på korrekt behandling respekteras. När Laval
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
