Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svenska Akademien. Några reflexioner inför 150-årsminnet. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Jacobson
I
A. J. tom Hopkon
N. F. Gyldenstolpe
J. O. Wallin
A. Fryxell
H. Forssell
K. N. D. Bildt
B. Wedberg
K. F. Scheffer
A. N. Clewberg-Edelcrantz
K. P. Hagberg
K. E. Fahlcrantz
G. Wennerberg
K. Annerstedt
M. Lamm
J. A. Tingstadius
K. G. von Brinknian
A. E. Ihre (tog ej inträde
.T. Börjesson
H. M. Melin
K. G. Malmström
H. Schiick
0. Celsius d. y.
för Geijer, är lika hedrande för de båda männen. Ehuru Tegnér
icke heller var särdeles belåten med den omstridda skriften, kunde
ban dock, skrev han till Rosenstein, »icke undgå att anse Geijer
som den utmärktaste vitterhetsidkare i Sverige, som för
närvarande är utom akademien. Ett sådant poem som hans Viking lia
vi knappast på svenska, och hans prosaiska stil är, så ofta n. b. han
själv vill, ibland det skönaste, kraftigaste och renaste jag känner.»
Ännu mera temperamentsfull! uttalar sig Tegnér i saken till
Martina von Schwerin: »Geijer är icke min personlige vän, i
mångfaldiga saker tänka vi alldeles olika. Men vad gör det? ... Det är
ömkligt, om småaktiga konsiderationer och eländiga
renlärighetsfrågor, i teologi eller vitterhet, möjligtvis vid ett sådant tillfälle
skulle komma att ha något inflytande. I en vitterhet som den
svenska borde dock alla de bättre förena sig; de äro ej för många,
men uselhetens antal heter legio. Jag älskar ej fosforisterna, men
även så litet älskar jag de bleka hovnäsor, som i allt vädra den
nya skolans os ocli driva på sport efter kättare.» Utgången blev
den som Tegnér väntade: ban ensam gav Geijer sin röst. Även vid
ett inval följande år kom Geijer till korta, men lians röstetal hade
då åtminstone ökats till 4. Att han äntligen valdes 1824, kan
säkerligen i hög grad tillskrivas Tegnérs ihärdiga och ridderliga
agitation. Det var inte så, framhöll Tegnér, att Geijer behövde
akademien, men akademien behövde honom — för sitt eget anseendes skull.
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
