Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svenska Akademien. Några reflexioner inför 150-årsminnet. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. H. Kellgren
J. Stenhammar
K. A. Fleming
K. A. Agardh
F. F. Carlson
K. H. Kundgren
I. Afzelius
T. Hedberg
S. Siwertz
Svenska akademien
VI
J. Wingård
A. G. Mörner
A. A. Grafström
F. A. Dahlgren
H. O. H. Hildebrand
S. Hedin
>1. von Hermansson
M. Lehnberg
J. A. Lindblom
K. von Rosenstein
J. J. Berzelius
J. E. Rydqvist
T. Wisén
K. F. Söderwall
K. A. Kock
B. Hesselman
Då det redan visade sig så svårt att övervinna akademiens
motstånd mot Geijer, kan man icke förvåna sig över att Atterbom,
»den nya skolans hövding», fick vänta över tre decennier efter sitt
första framträdande, innan ban fick den plats, vartill eftervärlden
måste anse honom självskriven. Först 1837 synes ban på allvar ha
satts i fråga, men olyckan ville, att han just det året utgivit första
bandet av sina Samlade dikter och däri bl. a. även upptagit sin
ungdoms polemiska dikter mot Leopold och den äldre skolan. Detta
var ur akademiens synpunkt en dödssynd; till och med Tegnér
yttrade att Atterbom i detta fall handlat »som Kristian Tyrann, då
han grov upp Sten Sture och bet i liket». Atterbom fick den
gången nöja sig med en röst, Geijers. Ännu vid invalet 1839
spökade Atterboms angrepp på Leopold; otvivelaktigt var det denna
sak, som skaffade honom ett i akademiens historia enastående
stort antal svarta kulor vid den ballotering, som anställdes. Han
fick dock majoritet, och hans inträde i Svenska akademien
markerade enligt Tegnérs ovan citerade ord, att »den nya skolan flyttat
i den gamla».
Ett motstycke till Svenska akademiens frontställning mot de
nya strömningarna vid 1800-talets början kan man finna under den
Wirsénska eran vid århundradets slut. De nära tre decennier
(1884—1912), varunder Carl David af Wirsén var akademiens
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
