Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 februari 1935 - 40-timmarsveckans genesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för gemensamma syftens förverkligande. Men för arbetarrörelsen var
en sänkning av arbetstiden i och för sig av föga värde, därest den
skulle köpas med uppoffringar i fråga om arbetarnes levnadsstandard.
Och så förknippades med reformen kravet på bevarandet av en, trots
arbetstidssänkningen oförminskad levnadsstandard. Italien måste
acceptera denna uppläggning för att vinna stöd för sitt initiativ. I
själva verket blev med detta villkor hela saken meningslös; den
förbättring i arbetslöshetssituationen, som kunde vinnas genom en
allmän höjning av produktionskostnadernas löneandel med tjugo
procent, måse ju utan vidare bli negativ. Men man var redan för djupt
engagerad. Resonemanget torde hava varit: kommer dag, kommer
råd — och frågan fördes ihärdigt och envist fram till dess förra årets
arbetskonferens antog en konvention, vars biträdande för Sveriges
del föreslås av regeringen.
Denna konvention är av en säregen och ny typ. Den innebär inga
förpliktelser till positiva lagstiftningsåtgärder; huvudsumman av
dess syftning finnes angiven i artikel 1:
»Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som
ratificerar denna konvention, förklarar sig gilla:
a) principen om fyrtiotimmarsveckan, tillämpad på sådant sätt, att
den icke medför sänkning av arbetarnes levnadsnivå;
b) vidtagande eller främjande av åtgärder, som kunna anses ägnade
att leda till detta mål.»
Socialministern har i sitt anförande till statsrådsprotokollet varit
synnerligen angelägen att betona, hurusom 40-timmarsveckans
förverkligande fordrar särskild ratifikation av de specialkonventioner,
som komma att beslutas angående 40-timmarsveckans genomförande
inom olika industrier. Genom hela hans anförande går som en röd
tråd, att det praktiska genomförandet är en fråga, som måste ägnas
övervägande av helt annan art än när det endast gäller knäsättandet
av själva principen, vilken knappast anses värd någon motivering
alls. Det praktiska genomförandet anses allvarligt, svårt och mången
gång betänkligt; principens accepterande betraktas återigen som
något relativt betydelselöst, ofarligt och platoniskt. Betydande
statsmän tala sällan i den andan, när de äro uppriktiga. Den, som
undanskjuter användningen av sin personlighets allvar och sitt omdömes
mognad från principavgörandet till tidpunkten för principernas
praktiska förverkligande, han lärer snart finna sig överraskad av
händelser, som han försmått att länka.
Den svenska regeringen, som i Genève röstade för konventionen,
gjorde emellertid där som villkor, att ratifikationen skulle ske även
från de mera betydande konkurrentländerna. Även denna
förutsättning anges nu som betydelsefull först då det gäller principens
praktiska förverkligande. Sveriges riksdag inbjudes alltså av sin regering
att göra en aktion, som ingen vet om den blir isolerad eller icke och
som i varje fall icke kan väntas biträdd av de största
produktionsländerna, t. ex. Tyskland och England.
Man har svårt att få ett grepp om hela denna situation. Kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
