Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Dagens frågor 12 februari 1935
- 40-timmarsveckans genesis
- Två lekmän om kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är den endast ett av dessa ej ovanliga maskeradupptåg för den
internationella publiken, där vårt land dock hittills ofta ställt sig utom
tävlan och därför ännu har någorlunda oförstörda tillgångar i form
av anseende för ärlighet och vederhäftighet. Eller är det en
socialistisk trähäst, som man med internationella dragare nu söker på allvar
transportera innanför det svenska samhällets murar?
40-timmarsveckans framförande till aktualitet i tänkesätt och lagstiftning är som
intet annat ägnat att rubba en till slut mödosamt förvärvad jämvikt
i produktionsliv och samhällsekonomi och att skapa jordmån för nya
samhällskonflikter, kanske förbereda omstörtningar. Moskvas
uppmuntrande hejarop i Genève för reformen låta ana mycket i den
vägen. Eller har man endast omisstänksamt och av ren tanklöshet
lockats att följaktigt tjäna intressen, som icke äro ens egna, utan ett
annat lands med annan social struktur och andra problem? Chi lo sa?
Två lekmän om kyrkan.
I en artikel i Göteborgs Handels- och sjöfartstidning
den 2 okt. förra året, betitlad »Kyrkan» och ingående i
en serie »Religiöst 1920-tal», gav Ivar Harrie sig i kast med den icke
oansenliga uppgiften att skildra det kyrkliga och teologiska läget i
vårt land under de senaste femton åren och jämväl försöka teckna de
olika strömningarnas förutsättningar och motiv. Och nu till jul har
Karl-Gustaf Hildebrand i sin bok »Kristna perspektiv» givit en
snabbmålning icke blott av den svenska kyrkan utan också av andra kristna
och icke-kristna samfund och rörelser. Att två lekmän på detta sätt
utan annan yttre anledning än ett journalistiskt intresse för mäktiga
drag i tidens ansikte göra kyrka och teologi till föremål för lärda
och djupsinniga studier är sannerligen ett märkligt tidstecken.
Alltför länge har det i kulturella kretsar nästan ansetts mindre passande
att tala om kyrka och teologi.
Den som kraftigast brutit med denna tradition torde vara Sven
Stolpe. Med stor envishet har han länge hävdat, att svensk teologisk
litteratur ofta är fullt njutbar även för lekmän och att det måste
anses som ett tecken till obildning att ej vara insatt i kyrkliga och
religiösa frågor. Det är glädjande att se, att Harrie och Hildebrand nu
föra denna linje vidare. Gentemot den okunnige lärdomshistoriker i
Uppsala, som i upprepade artiklar i Fönstret och Ergo fastslagit som
»ett idéhistoriskt faktum», att kristendomen numera saknar all
betydelse, beklagar Hildebrand, att »den s. k. kulturella opinionsbildningen
i Sverige äger rum i lycklig obekantskap med kristna realiteter».
Och i sitt glänsande kapitel »Svenska uppgifter» ger han med ledning
av den svenska volymen i samlingsverket Ecclesia en fängslande
bild av svenska kyrkans aktualitet, livskraft och höga anseende i
utlandet. Tyska forskare lära sig svenska för att kunna studera
Söderblom och Aulén på originalspråket, i befolkningsfrågan ha våra
kyrkomän gjort en större och kraftigare insats än förbluffade
kulturdoktorer kunnat drömma om, och i Europas lärdomsmetropoler äro
»svenska teologers och kyrkomäns insatser — i många fall alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Mar 30 21:49:58 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0208.html
