Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 februari 1935 - Fransk utrikespolitik vid vägskälet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
sent omsider med relativt stor fasthet tog ställning mot Roms
kränkning av folkförbundspakten. Laval ställdes inför valet att antingen
offra den nya vänskap, som var hans egen förnämsta gärning och
som gav säkerhet mot den fruktade Anschluss (en punkt, där
Dow-ning street tidigare visat sig rätt ljum), eller också helt bryta med
den folkförbundsbetonade politik, som Frankrike i femton år så
schwungfull fört, och stöta den makt för huvudet, som dock ytterst
var ett vidare säkrare stöd än Caesarimitatören i Rom. Ur detta
dilemma har Laval aldrig lyckats komma. Som knivig
parlamentariker har han valt ett både — och och låtit sin politik bestå av
spridda klangfulla bekännelser till Genève och dessemellan energiska
och delvis framgångsrika försök att sätta krokben för sanktionerna.
Under tiden har den fascisthatande franska radikalismen energiskt
tagit parti för England, den auktoritetshyllande högern lika
frenetiskt för Italien.
Den Lavalska samlingsministärens underlag har sålunda undan
för undan smulats sönder. När den nu slutligen fallit, har det dock
ej berott på ett nederlag i kammaren utan på att de radikala
ministrarna under Herriots ledning efter gammalt beprövat recept utträtt.
På grund av manövrer inför de stundande valen skedde detta dock
ej efter den olycksaliga Hoare—Lavalplanen utan först, sedan
budgeten antagits, och utan något klart skäl — en egendomlig intrig av
diskutabel klokhet.
I Lavals ställe trädde Albert Sarraut, en beprövad administratör
av ytterst dämpad radikal kulör. Den nyra ministären är såtillvida
ett försök att samla partierna, som den innesluter flere moderata
centermän, främst utrikesministern Flandin och marinministern
Piétre, men dessas partivänner sveko vid Sarrauts första
framträdande inför kammaren, och han vann sin stora majoritet blott tack
vare socialisternas och kommunisternas stöd. Uppmarschen till valen
är sålunda redan klar.
Utrikespolitiskt företräder Flandin en rätt stark
engelskorientering, och vid hans sida som minister för N. F. har ställts en av
fras-radikalismens väldigaste, »Robespierrot» Paul-Boncour, Briands
forne medarbetare i Genève. Denna regering, som omedelbart ämnar
låta ratificera det ryska fördraget, kommer därför sannolikt icke att
riskera att som Laval irritera England. Å andra sidan har dess
uppgift lättats av att London å sistone synes visa en allt större
obenägenhet att gå bröstgänges tillväga mot Mussolini. Detta
förhållande torde bero på en starkt stegrad oro inför Japans politik och
inför vissa symptom på tysk lust att nu frigöra sig från
Versailles-fredens sista band och skydda Rhenlandet genom en
befästningskedja motsvarande Frankrikes enorma anläggningar i Lothringen.
Vid det europeiska statsmannamöte, som samlats kring den
uppbyggliga tavlan av Maxim Finkelstein-Litvinov som en av de
främsta sörjarna vid tsar Nikolaus kusins bår, synes
överläggningarna mellan den ryske utrikesministern, Edén och Flandin samt Lilla
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
