Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 februari 1935 - England—Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
liar att kämpa med. Men när Sir Samuel Hoare den 11 november
förra året i ett valtal i Guildhall i London bl. a. starkt kritiserade
1923 års demokratiska författning’, vars återinförande var en av
Wafds främsta programpunkter, grävde det stora
radikalnationalis-tiska partiet ånyo upp stridsyxan. Den 13 november krävde man
sålunda bl. a., att den liberala ministären Nessim Pascha skulle avgå
som protest mot att »England inblandade sig i Egyptens
angelägenheter». Vidare hävdades nödvändigheten av att den
antiparlamenta-riska regimen omedelbart ersattes med ett styrelsesätt efter 1923 års
författningsbestämmelser. Samtidigt ställde studenterna i Kairo till
en del kravaller, som visserligen knappast voro så allvarliga, som det
förmenades i pressen, men som visade, hur det jäste bland den
intellektuella ungdomen. Wafdpartiet lyckades också skapa en enhetsfront
med de liberala och moderata partierna. För att undvika en politisk
kris, som kunde bli farlig för kungamakten, promulgerade konung
Fuad den 13 december återinförandet av 1923 års författning, ehuru
den ej kommer att tillämpas förrän efter valen i maj 1936.
Nationalisterna hade otvivelaktigt därmed vunnit en betydande seger.
Om nationalisterna i framtiden komma att ha lika stor lycka i sina
förehavanden, är mera ovisst. Wafds ursprungliga mål är som bekant
icke blott att göra Egypten fullständigt fritt från engelskt inflytande
utan också att få Sudan under egyptiskt herravälde. Visserligen har
det gjorts gällande, att Wafd nu skall kunna gå med på ett fördrag
med England av samma innebörd som det, vilket Henderson 1930
framlade och vilket bl. a. skulle innebära att Sudan alltjämt komme att
förvaltas av England. Men då nationalisterna trots konungens
ständiga uppmaningar nekat att ingå i en koalitionsministär, kan man
betvivla, att de äro villiga att göra några eftergifter mot England.
Så vitt man kan bedöma önska de ej att ingå i en regering med andra
partier av fruktan för att lockas med på ett fördrag med England.
Att bilda en ren Wafdregering lia de intet emot, men ett dylikt
kabinett skulle med ali säkerhet ställa England inför mycket vanskliga
problem. Konung Fuad fruktar därför att ge Nalias Pascha bela
regeringsmakten. Det ligger också en viss sanning i påståendet, att
ett kompromissande Wafdparti skulle förlora åtskilligt av sitt raison
d’ëtre, eftersom det ständigt predikat oförsonlighet mot England.
Om Wafd nu liksom många gånger förr spänt bågen för högt
komma väl de stundande valen att klargöra — självt anser sig partiet
ha goda chanser att få minst 75 % av rösterna. Valrörelsen liar f. ö.
ådagalagt, att ryktena om att vissa fascistiska idéer skulle ha
upptagits av de egyptiska nationalistkretsarna åtminstone ej äro alldeles
ogrundade. Wafd har nämligen organiserat halvmilitära formationer,
blåskjortorna, som med ali energi söka försvåra de andra partiernas
agitation. Kommer Wafd till makten, frågar man sig också med stor
spänning, om det skall göra allvar av sina planer på att efter
fascistiskt mönster ställa förvaltningen belt under partiet. Man spörjer
därvid också, om och i vad mån England skall tvingas böja sig för
nationalisternas krav. Omöjligt är emellertid icke, att den stora massan
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
