Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 februari 1935 - England—Egypten - Kulturinternational contra folkhat. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
av folket, fellaherna — såvida den nu ej vinnes för kommunismen —
trots allt skall visa sig mer engelskvänlig än nationalisterna tyckas
utgå ifrån. Vad de oroliga studenterna beträffar vet man endast, att
de äro missnöjda med engelsmännens förhalningspolitik, men efter
någon klar politisk linje torde de ej handla. Deras agressivitet
vittnar snarast om, att de nu ej vänta något krig med Italien. För
världsfredens sk’ull må man hoppas, att de räknat rätt.
Kulturinternational
contra folkhat.
Ett internationellt sällskap av journalister,
författare och vetenskapsmän hade på inbjudan
gjort en veckas gemensam resa i ett mellaneuropeiskt land. I
sällskapet befunno sig italienare och jugoslaver, tjecker och sudettyskar,
ungrare och rumäner, fransmän och engelsmän, och så några
representanter för de under världskriget neutrala, holländare, danskar och
svenskar. Under resans första dagar hade företrädarne för nationer,
som befunno sig i konflikt eller i varje fall intressemotsats, gått och
tittat snett på varandra och undvikit att komma i närmare personlig
beröring. Vid slutet av veckan var sällskapet så väl omskakat av
bussar oeh sovvagnar att det smält samman till en helhet: italienare
och jugoslaver, tjecker och tyskar, ungrare ocli rumäner talade
tvångslöst med varandra likaväl som de fridsälla nordeuropéerna
sinsemellan och med de övriga. Man kände till de skilda personernas
lynnen och särdrag, deras talanger och lustigheter, och alla voro
kamrater, medlemmar av en europeisk syskonring. Sista dagen var det
någon, som under allmänt bifall påvisade detta glädjande faktum och
drog konsekvensen av det: denna samvaro och det intryck den givit
innebär en förpliktelse, förpliktelsen att i den dagliga gärningen
minnas att vi äro kamrater och bröder och att det gamla Europa är vårt
gemensamma modershem, där vi skola samsas och förstå varandra.
I vår tid då yrkesgrupper och kulturella intressen dra otaliga
trådar över alla nationella gränser, då lärda och fackfolk av alla slag
kongressa så fort de hinna i öster och väster, i norr och söder, borde
innebörden av ali denna samvaro och ansvaret i detta livliga
mellanfolkligt utbyte besinnas mera än som är fallet. Varje inom det
nutida kulturlivet på en mera framskjuten plats verksam person äger
en rad vänner och kamrater inom olika länder, människor som ban
aktar och som han håller av mer än han gör med de medborgare av
det egna landet, med vilka han ej kommit i lika nära beröring och
med vilka han ej på samma sätt delar intressen och sympatier. Han
har därigenom så att säga fasta punkter inom alla kulturländers
intellektuella elit. När han tänker på tyskar kan han i första rummet
tänka på Geheimerat So und So, när han tänker på italienare på
Signore X., när han vill minnas fransmän är det monsieur Z. han
särskilt har i åtanke o. s. v. Man har ju talat om arbetarnes
inter-national. Dess kraft att övervinna motsatser visade sig ej motstå
världskrigets påfrestningar. I våra dagar lia alla yrken, framför allt
de intellektuella, sina mternationaler. Det borde kunna förväntas att
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
