Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 12 mars 1936 - Socialiserade kollektivavtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bagens f rågor
fastställa för jordbruket i en eller annan form ett lönesystem, hägnat
a.v statligt tvång.
Har man väl på tvenne viktiga områden fått principen om statlig
lönesättning fastslagen, har man ali anledning att vänta sig att
fortsättning följer. Det är lätt att tänka sig andra fall, där samma skäl
som hävdats ifråga om sockerbetsodlingen och jordbruket skulle
kunna åberopas till förmån för statliga löneingripanden.
Textilindustriens arbetare tillhöra de lägst avlönade och skulle, om de
jämföra sin utkomst med andra arbetaregruppers, kunna framställa
anspråk för förbättring; under en kris i textilindustrien och i
samband med statliga hjälpåtgärder låt oss säga i tullskyddets form
skulle arbetarna kunna påyrka, att i riksdagsbeslutet intages som
villkor för den nya hjälpen ett stadgande om vissa oeftergivliga
löneförmåner enligt ett till beslutet fogat kollektivavtal. En annan gång
kanske vår skogsindustri i vår på allehanda statsregleringar fyllda
tid tilldelas visst stöd för att kunna hålla exporten uppe; omedelbart
skulle arbetarna med åberopande av prejudikat kunna kräva viss
garanterad lön. Har systemet dessutom en gång allmännare
praktiserats, skola belt visst alla i lönehänseende sämre ställda grupper
vid lägliga tillfällen veta att hålla sig framme. Risken för att de
skola lyckas kan vara så mycket större som en allians mellan
arbetsgivare och arbetare här lätt låter tänka sig; slå bägge grupperna sig
ihop, få deras krav på det allmänna de största politiska utsikter att
godtagas av kamrarna, och det fordras icke något skarpsinne för att
förstå parterna, om de någon gång skulle falla för frestelsen att
tillsammans söka klå staten (t. ex. genom subventioner) eller
folkhus-hållet (t. ex. genom tullar med. åtföljande prisförhöjning).
Det är angeläget att inför dessa sannerligen föga lockande
perspektiv till undvikande av varje missförstånd göra en tydlig distinktion
mellan sak och form. Hjälpen till sockerbetsodlingen har här valts
blott såsom uppränningen till det statliga lönesystem, som hotar på
andra områden. Utanför diskussion står det i och för sig högeligen
önskvärda i att staten genom en aktiv näringspolitik lyckats
förbehålla vårt land en synnerligen viktig odling och industriell
verksamhet. Utanför diskussion står också det enligt vår mening fullt
befogade och rättvisa i att staten — åtminstone sedan hjälpaktionen
visat sig bli av långvarigare natur — i någon form utmäter sin hjälp
så, att denna ej ensidigt gynnar någon viss grupp i
produktionsprocessen utan tvärtom så långt möjligt kommer alla parter rättvist
till godo. Allra minst kan någon missunna betodlingens lejda
arbetskraft — oftast människor i mycket knappa omständigheter och utan
möjlighet till några större inkomster — den förbättringen i
ersättning, som riksdagen så enhälligt godkänt.
Frågan har ändock en principiell sida, som är för viktig för att
belt kunna undangömmas. Vad här skett och ej osannolikt med tiden
etappvis kan genomtrumfas på andra områden, innebär med någon
tillspetsning, att betarbetarna gjorts till »kommunalarbetare» eller
riktigare sagt »statstjänare». Förhållandet blir desto anmärknings-
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
