Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 12 mars 1936 - Svensk film som samtidsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan film, som blev mottagen med stort bifall och säkerligen
i ett par år kommer att spelas i landsorten, »Kanske en gentleman»,
avhandlar ett psykologiskt experiment, övertaget från Shaws
Pygmalion: en rik direktörsfamilj upptar momentant som medlem en
hamnarbetare från Stadsgårdskajen för att iakttaga hans eventuella
möjlighet att anpassa sig efter denna nya miljö. Också här, t. ex.
i bilderna från direktörsfamiljens dagliga liv, finner man samma
kompletta brist på verklighetssinne. En typ som frun i huset, som
högmodas över sin adliga börd och lever i genealogiska fantasier, är
en gengångare från den liberala ståndssatiren kring 1800-talets mitt,
som verkar rent spöklik i våra dagar. Till en dylik förgången värld
hör också episoden med det av sonen i huset stulna smycket, för
vilket den ädelsinnade hamnarbetaren orättvist beskylles. Det är
gammal — och tämligen unken — 1800-talsluft över dylika scener.
Gång på gång frågar man sig hur det är möjligt att filmen, som
yvs över att återge ögonblickets intryck, tilltror sig att bjuda sin
publik på dylik kost. Vilka miner skulle man sätta upp, om den som
föråldrad förkättrade talscenen presterade dylika antikviteter med
anspråk på att få dem betraktade som aktuella1?
Man må nu icke genast invända, att de bägge filmer, som ovan
tagits till exempel, äro ensamstående svaga undantag. En liknande
allmän inställning kan tvärtom iakttagas hos en hel rad, kanske rent
av de flesta, moderna svenska filmarbeten. Ser man på de eleganta
och välformade, tekniskt ypperliga arbeten som utförts av Gustav
Molander, finner man lätt att deras allmänna existensbild är allt
utom svensk och nutida; det är den sorglösa, ekonomiskt
bekymmerfria engelska överklasstillvaron under förkrigsepoken som givit dem
deras prägel. Av verkligt svenskt vardagsliv har exempelvis den
eljest mycket skickligt utformade »Ungkarlspappan» föga eller intet.
Uppslaget är ju också typiskt nog hämtat från en engelsk pjäs och
endast tämligen ytligt överflyttat till en i yttre mening svensk miljö.
Och vad våra mest nationellt betonade produkter beträffar, de s. k.
pilsnerfilmerna, så äro dessa visserligen otvivelaktigt svenska men
däremot alldeles icke nutidssvenska. I deras brett gemytliga
fyllstämning, deras enkla kvickheter, deras glädje åt det burleska, deras
frodiga typer — både manliga och kvinnliga — återgår det
gammaldags hederliga liberala folklustspelet med anor från Johan Jolins
och Frans Hedbergs dagar. Någon kontakt med våra dagars
verkliga svenska liv äga dessa produkter däremot icke, lika litet som den
kolorerade veckopressens sentimentala noveller och berättelser spegla
samtidens förhållanden. Till och med när en film i sin titel gör
anspråk på speciell modernitet som exempelvis »Ungdom av i dag» —
för övrigt en språkligt omöjlig titel: Jeunesse d’aujourd’hui är god
franska, men dess ordagranna översättning är mycket dålig svenska
— kan man lätt konstatera, att dess inställning är helt
verklighetsfrämmande. Den skildrar alla personer över fyrtio år som kretiner
och alla omkring tjugu som — ja, det är svårt att säga som vad;
särskilt imponerande verka de icke, om de också hålla på att lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
