Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Medelklassens kris. Av C. O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pressas upp till en strängt taget ovanför medelklassen liggande
nivå, till överskiktet av intellektuella, mötes sålunda här av en
närmast rakt motsatt tendens att trycka ned arbetslösheten till
en lägre social breddgrad. Medelklassen blir, synes det, en
mötesplats för dessa mot varandra riktade utvecklingstendenser: å ena
sidan arbetsmarknadens avlastning genom arbetarklassens
partiella och generationsvisa inväxande i medelklassen, dess invasion
på medelklassens arbetsmarknad, samt den — genom högre
studier möjliggjorda — fortsatta stigningen av medelklasselement
från det egentliga näringslivet till kretsen av bildade och till de
ledande posterna, å den andra sidan den från motsatt håll
kommande invasionen av högkvalificerad men från dessa poster
utestängd arbetskraft. En liknande motsats mellan arbetslöshetens
förskjutningstendenser torde för övrigt vara att återfinna även
inom arbetarklassen: å ena sidan uppsugningen i medelklassen, å
andra sidan den mer eller mindre intensiva personliga
konkurrens om arbetstillfällena, som trots den stränga organiseringen
och bundenheten av utbudet på arbetsmarknaden ej helt kan
elimineras, som tvingar den besegrade att uppsöka mindre
kvalificerade sysselsättningar, och som hårdast drabbar den
okvalificerade arbetskraften, vilken i sista hand får bära trycket av denna
konkurrens.
Den synliga arbetslöshetens förskjutning nedåt på
samhällsskalan förutsätter emellertid en förmåga hos den bildade
arbetskraften att anpassa sig efter de mindre gynnsamma villkoren och
att besätta och med framgång fullgöra de intellektuellt mindre
krävande funktionerna, som åtminstone icke generellt kan sägas
vara för handen. Bildningen synes ha en egendomlig
dubbelverkan på den sociala anpassningsförmågan, som måhända
lämpligast kan uttryckas så, att specialutbildning närmast försvårar
men allmänbildning underlättar yrkesrörlighet och
funktionsväxling, och detta på alla sociala latituder. Den högre bildningen,
som väl under alla förhållanden innesluter fördjupad såväl
allmänbildning som specialbildning, företer i detta avseende
tämligen stora differenser. Högsta graden av assimilationsförmåga
och användbarhet torde återfinnas inom den grupp av
bildningstyper, för vilken näringslivet har bruk: den tekniska, den
merkantila och den juridiska bildningen. Dess motpol representeras
av specialutbildningen för vissa offentliga tjänster, såsom
prästämbeten och officersbeställningar. Mellan dessa ytterligheter visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
