- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 /
356

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 april 1936 - Sverige och Finland år 1918 - Herr Engberg på egen hand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samtiden ofta osynligt sätt grepo in i varandra och som skapade de
mest invecklade och svåröverskådliga lägen. På enstaka notiser eller
de agerandes personliga erfarenheter kan man ej bygga upp ett
allmängiltigt omdöme om tidens händelser. Icke minst är av vikt att
bortse från sådana känslostämningar, som uppammas i hägn av
Runebergs och Topelius’ diktning men som ibland föranlett ett
undanskymmande av de politiska realiteterna.

Vi i Sverige ha anledning att se på frågan främst ur svensk
synpunkt. Vi skänka allt vårt erkännande åt de finska frihetsmännen
för deras nationella patos, deras djärva kraft och deras behjärtade
insats för Finlands sak, och vi kunna ännu beklaga, att de icke från
Sverige kunde röna ett mera oreserverat och hjärtligt stöd. Men vi
vinna föga på att nu icke låtsas om Sveriges utrikespolitiska risker,
så länge världskriget pågick, eller abstrahera från det olyckliga
inrikespolitiska läget under dessa den sociala jäsningens år i Sverige.
Man kan önska mycket i det förflutna annorlunda men man kan ej
göra om det. Och det är enligt vår mening bättre att öppet klarlägga
de historiska sammanhangen än att låta missförstånd och
mytbildningar fortleva och förstoras. Med denna öppenhet kan man
åtminstone till dels reparera det som en gång brast. Öppenhet och
förståelse inbördes måste vara grundvillkoret för en nordisk samverkan,
och i längden måste därför även en skrift som Johannes Hellners
gagna det ärliga och förtroendefulla samarbete, som höves nordiska
grannar emellan.

Herr Engberg på egen hand.



Herr Statsrådet och chefen för Kungl.
Ecklesiastikdepartementet är en person, som gärna kommer med
överraskningar. Dessa bottna stundom i en tämligen stor
självrådighet. För ej länge sedan påtalades i riksdagen, även ifrån en del av
herr statsrådets partivänner, att han farit fram en smula egenmäktigt,
då lian utan att söka kontakt med riksdagen inrättade teaterrådet
och finansierade dess verksamhet utan något bidrag från riksdagen,
tills han till sist fann det nödvändigt att äska anslag i kamrarna.
Ett annat exempel på denna egenmäktighet, vilket icke blivit på
samma sätt påtalat men dock kan förtjäna uppmärksamhet även
utanför den närmast intresserade ämbetsmannakategorien, är det
sätt på vilket en del befattningar inom läroverksstaten under senaste
tiden tillsatts.

På förslag av ecklesiastikministern beviljade riksdagen 1935 ett
antal nya ordinarie tjänster inom läroverken (cirka 250) för att i
görligaste mån avhjälpa det s. k. extralärare-eländet. Något över 100
av dessa tjänster ha nu på våren försetts med ordinarie innehavare,
men i ett anmärkningsvärt stort antal fall har det därvid visat sig,
då den officiella utnämningen kommit, att Kungl. Maj:t frångått
skolöverstyrelsens förslag. Då man närmare granskar denna
utnämningspolitik, förefaller det, som om inom ecklesiastikdepartementet
en spärr för transportsökande införts på så sätt att endast sökande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free