Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Selma Lagerlöf-gestalter i verkligheten. Dalakolonin i Jerusalem. Av Hilma Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
speciell uppmärksamhet ha följt med sionistfrågan, just emedan
hennes mor hade varit så intresserad. Vad hon förtäljde mig om
sina föräldrars historia och om kolonin överensstämde i hög grad
med vad man får läsa i Selma Lagerlöfs »Jerusalem». Man
behöver egentligen bara utbyta namnet Mrs Gordon mot Mrs
Spafford. Det var också intressant att höra Mrs Spafford-Vesters
tankar och reflexioner om kolonin. Hon såg mycket ljust på dess
framtid och uttalade sig med största tillförsikt därom.
»Miss Granqvist», sade hon, »jag har gjort den observationen
och ofta kommit att tänka på att till Jerusalem har under
tidernas lopp kommit otaliga människor, som med lågande entusiasm
här velat grunda stora ting. Men de allra flesta har snart fått
se sina förhoppningar slagna i spillror av livets stormar. En enda
religiös rörelse här känner jag, som lyckats hålla sig i tredje led
och det är ’Templarna’.» Så kallas i Palestina en tysk
protestantisk sekt, som med pastor Hoffmann som ledare utvandrade från
Württemberg. Hemma var allting så ruttet och syndigt, menade
de. Från »Babylon», såsom de kallade sin hembygd, ville de
utvandra till det Heliga landet för att där bygga ett Herrens
tempel. Varje medlem skulle utgöra en sten i detta Herrens tempel,
därav namnet »Templer», såsom det heter på tyska. Om dem sade
nu Mrs Spafford-Vester, att de lyckats bibehålla sig i tredje led
i Palestina. Hon fortsatte: »Jag har talat med mina barn och de
har förklarat sig villiga att stanna här i Jerusalem och fortsätta,
vad mina föräldrar begynt.» Och Mrs Spafford-Vester uttalade
sin glädje över att kolonin såg ut att bli en av de få institutioner
i Jerusalem, som kunde hålla sig i tredje led.
Men Mrs Spafford-Vester hade också annat på hjärtat. »Miss
Granqvist», sade hon, »tro icke allt som berättas om oss i
Jerusalem!» Och hon berörde frågan om att det under kolonins första
tid i Jerusalem var förbjudet för dess medlemmar att leva såsom
man och hustru. Hon kunde veta, att beställsamma tungor i
Jerusalem berättat om att det i kolonin så noggrant hölls fast vid
detta förbud, att äkta makar, ifall de brutit mot fordran på
celibat, strängt tillrättavisades av ledarinnan, men att, när sedan
hennes egna barn blevo vuxna, hon av partisk förkärlek för dem
upphävde denna förordning och åter tillät ingående av äktenskap
inom kolonin.
Mrs Spafford-Vester gav mig nu en annan belysning av frågan.
»När mina föräldrar anlände till Jerusalem», sade hon, »så var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
