Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Selma Lagerlöf-gestalter i verkligheten. Dalakolonin i Jerusalem. Av Hilma Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hilma Granqvist
Spafford, för att vi skulle kunna utveckla oss till det vi ville. Vi
trodde då, att det var så, och vi bekände allting, såsom hon
önskade det. Vi tycker ju nu, att det ej var rätt att söka synder
hos andra. Men vi var lärda, att det var nödvändigt, att vi skulle
göra så, och vi gjorde det. Där fanns icke några hemligheter
kolonisterna emellan. Sist och slutligen kände vi varandra så som
väl ingen människa känner den andra — med allt detta
bekännande. Och fanns där hos någon tvivel på, att allt detta vore rätt,
så blev han utstött.»
Groende tvivel kunde icke heller anförtros till en annan, ty hade
man sagt något, strax ansåg denna plikten och samvetet fordra
att gå till deras »moder» för att berätta därom.
»Men det dröjde ej länge, förrän en man vid ett möte steg upp
och sade, att han ej längre uthärdade detta livet och förklarade,
att han ämnade resa tillbaka. Och allt emellanåt var det någon,
som gav iipp kampen och reste tillbaka. Så det blev som en
prövningens ugn.
Mrs Spafford sade: ’Ja, det är en het strid och det är som en
ugn, som är sjufalt upphettad (Daniel 3:10) och den som kan tåla
det, han är skickad att kunna gå igenom den. Men de andra, som
ej kunna det, de måste gå därifrån.’
Den som gav upp kampen, återfick inte några pengar, även om
han medfört sådana till kolonin vid sitt inträde däri. Han måste
börja igen i världen på nytt. Han var och förblev en utstött
(ostracized). Och så fortgick det ända tills nu.»
»Och Er far!» frågade jag.
»När min far kom hit, gav han upp sin ledande ställning, han
gav upp allting för detta ideal: den raka linjen (the straight line).
Vi trodde, att om Gud hade de fullkomliga verktygen, så kunde
han ock genomföra sitt verk och sina planer. Vi kunde icke veta,
vad Gud ville med oss. Men vi skulle se till, att vi skulle bli
fullkomliga verktyg, och kunde då vara försäkrade och vissa om, att
han genom oss ville utföra stora ting.»
»Kände sig Mr Larson sedan tillfredsställd här?» frågade jag
en annan gång, när även hans hustru var närvarande.
»Åh, han kände det så förfärligt. Han var som en utstött. Han
levde i en liten ’barack’ för sig och utövade yrket som smed, bara
för att få vara isolerad. Och man såg ner på honom och
klandrade honom», sade hans hustru.
■416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
