Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Selma Lagerlöf-gestalter i verkligheten. Dalakolonin i Jerusalem. Av Hilma Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Selma Lagerlöf-gestalter i verkligheten
»Han hade ofta ingenting att äta», tillade dottern, Mrs
Beaumont.
»Åh!» sade igen den gamla, frun. »Jag kokade mat åt honom
och förde till honom att äta. Men vad jag klandrades därför! Jag
älskade bara min man med en köttslig kärlek», sade ledarinnan.
»Ja, nog ha vi levat under en sådan dom!» slöt den gamla,
rara frun.
Blott några få år tidigare hade Helgums hustru och hans dotter
icke kunnat tala på det viset. Intressant men egendomlig är den
makt en stark personlighet haft över alla dessa människor, som
så helt uppgivit sin egen personlighet, sin egen tankeförmåga, för
att leva på en ledarinnas auktoritet. Genom att de ständigt skulle
bekänna sina tankar för henne, visste hon precis var lion hade
dem och kunde utöva det inflytande lion önskade. Dock insåg
Mrs Spafford, sade Mrs Beaumont, att det myckna bekännandet
och forskandet efter andras synder inte alltid ledde till ett gott,
och så småningom satte lion en gräns därför.
Kolonisterna äro ett exempel på disciplinens makt att kunna
binda även en människas innersta väsen. Så som deras ledarinna
angav och gjorde det, så tänkte, kände, ville och handlade de.
Blint och troget följde de, även när hon ändrade på sina principer
och sitt system.
Som redan är sagt skulle kolonisterna först leva i strängt
celibat. Enligt Mrs Beaumont hade stiftarinnan Mrs Anna Spafford
förklarat, att de först skulle bli »mogna» till att kunna bilda
familj.
»Och när Mr Vester under många år kom på besök till kolonin
och icke upphörde med sin beundran för ledarinnans dotter
Bertha Spafford, lät hon oss en dag veta, att nu var vi mogna
till att bilda familj. Men ingen vet eller kan numera erinra sig,
liur Mr Vester kom in i kolonin. Där har aldrig varit en formell
upptagning.»
»Förekom detta annars då?» frågade jag.
»Mrs Spafford brukade anmäla för kolonisterna, att den och den
vore villig att ansluta sig till oss.
När sedan Mr Vesters far dog och efterlämnade en liten butik
och verkstad för olivträsaker, så blev frågan, om kolonin kunde
upptaga den. Inte så, att vi ej skulle få göra affärer. Men det
var liksom med familjelivet, att först när vi var mogna därför,
skulle vi få bilda familj. Och först när vi på rätt vis kunde göra
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
