Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Selma Lagerlöf-gestalter i verkligheten. Dalakolonin i Jerusalem. Av Hilma Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hilma Granqvist
affärer, så skulle vi få börja därmed. Och där var mycken bön
och mycket grubbel. Hade vi nu verkligen kommit så långt, att
vi nu på rätt vis kunde bedriva köpenskap? Och sist och slutligen
förklarade Mrs Spafford, att tiden därför var kommen.»
Detta var början till deras affär »American Store», känd av alla
turister i Jerusalem, och med filial i New York.
»Sedan Bertha Spafford och Mr Vester fått sitt eget hem, fick
också småningom andra flytta ut från kolonin i hyrda hus, ifall
de gifte sig.»
Så förblev kolonin icke på samma ståndpunkt som den varit på.
Men vid alla förändringar var det kolonins stifterska, som tänkte
och handlade för de andra och delgav dem, liur de i varje enskilt
fall skulle göra. För hennes anhängare var det en fröjd att
underordna sig, ty de tvivlade icke på att hon hade en högre och
djupare insikt i tingen än de.
Och när så Mrs Gordon — eller såsom hennes verkliga namn
var — Mrs Spafford — för alltid var borta, uppkom där flere
viljor och olika åsikter bröto sig mot värandra. Och till sist brast
sambandet.
Även tidigare hade det ju emellanåt hänt, att medlemmar av
kolonin lämnat densamma. Men, såsom Mrs Beaumont sade, det
hade då alltid gällt någon enskild medlem, ocli kolonin som sådan
hade icke vidare haft några förpliktelser mot den utträdande.
Vid den stora krisen efter stiftarinnans död inträffade det för
första gången, att en hel stör grupp — ungefär fjärdedelen av
medlemmarnas hela antal — på en gång gick bort ocli fordrade
att få ut sin andel i egendomen. Kolonin skakade i sina
grundvalar.
Det råder intet tvivel om att denna konflikt var den hårdaste
prövning kolonisterna haft att genomgå. Tidigare hade anfallen
mot dem kommit utifrån. Nu var där söndring inom deras eget
läger. De som av grundarinnan fått i arv att det som fordras
för att livet skall bli lika lätt som döden, det är enighet, enighet,
enighet, ledo i hög grad av att där måste bli en söndring i deras
krets. Både de som utträdde ur kolonin och de som stannade kvar
där ledo mycket av att de råkat i konflikt med varandra.
Ledaren för separatisterna — konsul Larson — sade en gång till
mig, att sedan ban begynt grubbla på deras lilla samfund och
varför det brustit, han på ett helt annat sätt än tidigare begynt
att förstå de stora statsproblemen.
■418
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
