Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 20 maj 1936 - Där Japan och Sovjet mötas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så många av de omkring fyra miljoner kvarlevande mongolerna,
som Ryssland kan göra anspråk på genom kontrollen över den
mongoliska Sovjetrepubliken. Japan har med avsikt organiserat en
särskild mongolprovins i den västra delen av Manchuriet, till vilken det
nu är avsikten att knyta de nyssnämnda kinesiska
mongolområdena. Det bör härvidlag ihågkommas, att mongolerna en gång varit
härskare i dessa senare områden och även längre söderut men under
senare tid drivits norröver av kineserna.
Japan har med klok beräkning tillerkänt de från Yttre Mongoliet
fördrivna furstarna deras titlar och låtit dem behålla en viss politisk
frihet. Som den enda stora buddistnationen stöder Japan dessutom
den mongoliska buddistkyrkan och som återupprättare av
Manchudynastien inbjuder Japan till samarbete de gamla
»Khan»-hövdingarna, vilka aldrig kunnat glömma genomlidna oförrätter. I
korthet sagt, Japan har satt igång en systematisk kampanj bland dessa
mongoler för att genom ett modernt »korståg» rädda det Yttre
Mongoliet från »kättarna» och åstadkomma en ärofull samling av hela
mongolrasen — under japansk överhöghet och som ett block mot
kommunismen. Japan anser sig på dessa ideella grunder ha rätt
att skicka sina agenter till det av Sovjet behärskade Mongoliet och
där knyta förbindelser.
Med utgångspunkt från Barga (Hailar) på den
sibirisk-manchuriska gränsen börja japanerna bygga vägar utmed den flata
Kerulenflodgången framemot det strategiskt så viktiga Urga, huvudstaden i
det Yttre Mongoliet och således säte för Sovjetregimen. Denna punkt
är också mycket viktig, enär den dominerar kommunikationslinjen
mellan Östra och Västra Sibirien vid dess halsformade del söder om
Baikalsjön. Om det ryska motståndet skulle brytas på denna front,
anse japanerna, att de ej vidare behöva oroa sig för de 200,000 man
och 600 flygplan, som finnas utmed Amurflodens huvuddel och i
Kustprovinsen. De drömma om att Sovjet — på detta sätt utflankerat —
för att rädda äran skulle gå med på att sälja norra Sachalin,
Kustprovinsen och hela Amurdalen.
Men Sovjet är ännu ej betänkt på att sälja någon del av sitt
område; herrarna i Kreml känna sig uppenbarligen starkare än
någonsin förut. De anse, att japanerna försuttit tillfället för två år sedan.
Sedan dess har det ryska försvaret i Öst-Sibirien kraftigt utvecklats,
varvid Novo-Sibirsk gjorts till centralpunkt och en ny, säkrare
förbindelseled byggts norr om Baikalsjön. Att det skulle vara svårt för
japanerna att ensamma föra ett avgörande krig i dessa trakter, har
man nog klart för sig i Tokio, detta speciellt med tanke på Kinas
osäkra hållning, men man räknar med stöd från Tyskland och kanske
Polen, vilket skulle förändra läget högst betydligt till Japans fördel.
Gränsproblemet i dessa nejder daterar sig trehundra år tillbaka i
tiden, då Peter den Stores kosacktrupper råkade i konflikt med
Manchukejsaren Kang Hi’s män, medan denne var i färd med
uppbyggandet av sitt kejsardöme i Kina. När Ryssland så vid 1800-talets
mitt förvärvade Kustprovinsen, uppfattade Japan detta — för sent —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
