Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den svenska parlamentarismens vånda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en fråga av parlamentariskt estetisk karaktär. Den berör på
det väsentligaste den svenska borgerliga folkmajoritetens
möjlighet till självhävdelse. Skådespelet med å ena sidan en enig och
offensivstark, av stora taktiker och skickliga politiker ledd
socialdemokrati och å andra sidan en av ömsesidigt misstänksamma,
inbördes splittrade partier sammansatt borgerlighet måste i
längden deprimera många borgerliga. Sällan visa sig de borgerliga
partierna mäktiga en samfälld kraftinsats, ägnad att stärka
tillförsikten bland anhängarna och imponera på motståndarna.
Aldrig uppbådas borgerlighetens bästa män i en regering på
samma sätt som socialdemokraternas, och alltför ofta få de till
huvuduppgift att paralysera dem, som för tillfället sitta i
regeringsställning. Hur angelägnare borde i stället ej vara att de bästa,
placerade i Kanslihuset, få möjlighet att koncentrera sig på
lösandet av stora gemensamma uppgifter i trygg förvissning om
riksdagens stöd och utan att uppslitas av partignäll. Faran i
längden av de borgerligas nuvarande självstympningspolitik synas
mellanpartierna aldrig ha riktigt beaktat eller besinnat.
Motståndet från mellanpartiernas sida mot en borgerlig
samlingsregering kunde vara motiverat, om sannolikheten talade för
att deras samverkan med högern skulle åstadkomma manspillan
bland väljarna längst ut på vänsterkanten och därmed underlätta
socialdemokraternas kamp för majoritet i andra kammaren. Av
allt att döma måste denna motivbildning vara förfelad. Så stora
skaror avancerade radikaler torde t. ex. folkpartiet ej ha att
förlora, vilka skulle övergå till socialdemokraterna eller sitta hemma
valdagen blott därför att folkpartiet ingått i en borgerlig
samlingsregering kring ett program, som självfallet måste åsyfta att
realisera vissa av partiets mål utan att därför bryta mot några andra.
Dessa förlustkalkyler sakna f. ö. stöd av någon egentlig inhemsk
erfarenhet, eftersom vi blott undantagsvis haft
koalitionsregeringar i landet. Mot eventuell rösttappning till
socialdemokraterna bör också i första hand ställas den avmattning och det
missmod bland de borgerliga, som måste alstras av den nuvarande
splittringens och självtillräcklighetens partipolitik. Just i år
måste även beaktas faran för att intresset för borgerlig politik
avtar hos åskilliga löntagare, som trots den nya regeringens
ämbetsmannainslag misstror dess tjänstemannapolitik; vi vilja här
icke yttra sig om den labilitet i uppfattningarna, som ibland
utmärker vissa tjänstemannagrupper, men politisk realism bjuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
